Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 28 dec. 1930 - Ernst Wigforss: Ryska femårsplanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 Ernst Wigforss
för ser, att nationalinkomsten -beräknas stiga från 24,7 miljarder
rubel 1927—28 till 43,3 milj. rubel 1932—33, så anses detta betyda
en stegring i samma penningvärde med något över 100 proc.
En redogörelse för planens siffror för de olika industriområdena
kan här inte komma ifråga. Först finner man det stora
energiproblemet och "elektrifieringsplanen"; därefter en avdelning om bränslet,
det vill säga trä, kol, torv och olja. Då man sedan kommer till
gruppen järn, stål och maskiner, ihar man även i Grinkos framställning
känslan att vara inne på en av de ömtåligaste frågorna. Det är
tydligen tvivlen på att kunna utveckla denna produktion tillräckligt
snabbt, som tagit sig uttryck i en del av den inre kritiken mot
femårsplanen, och vad som på denna punkt kräves för att programmet
i övrigt skall kunna gå i lås, är också betydande prestationer.
Tackjärnsproduktionen vill man sålunda ungefär tredubbla, från 3,3 milj.
ton till 10 milj. ton. Det skulle alltså betyda en produktion
ungefär lika stor som Frankrikes, inte långt under Tysklands och ett
gott stycke över Englands. Det är väsentligen de gamla järnbruken,
man härvid måste räkna med, och förutsättningen är en samtidigt
skeende ombyggnad av dem, som naturligtvis vore omöjlig om man
inte kunde operera med hela den tillgängliga kapaciteten såsom en
enhet. De stora nybyggnadsarbeten, som planen upptar, kunna först
mot slutet av femårsperioden lämna något ibidrag. I denna
redogörelse omnämner Grinko för övrigt med tillfredsställelse den
medverkan, som lämnas av utländska ’’förstklassiga ingenjörer". De få
"ett sådant arbetsfält för sin tekniska erfarenhet, som ingen enda
kapitalistisk trust kan erbjuda dem". Och planen ställer inte bära
oerhörda anspråk på landets egna resurser utan kräver "tekniskt
understöd från de framsskridna länderna i Europa och Amerika".
Jämte själva järnverken är det naturligtvis maskintillverkningen
som står i medelpunkten av intresset. Industrialisering är ju
ma-skinisering. Minst hälften av alla ångpanneanläggningar liksom av
alla motorer i Sovjetryssland anses vara förslitna. Men samma
uppgifter att bygga nytt nästan från grunden tycks möta ifråga om
turbiner, verktygsmaskiner, lokomotiver, automobiler och
jordbruksmaskiner. Det kastar ett visst ljus över planen, om man ser efter
i Statistisk årsbok för Sverge, att antalet bilar i Ryssland år 1928
uppges till 18,000 och år 1929 till 24,000. Nu skall en bilfabrik
byggas i Nischni-Nowgorod med en årlig tillverkningskapacitet av
100,000 vagnar, och kort efter femårsplanens fastställande beslöts att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
