Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 28 dec. 1930 - Herman Stolpe: Fascismens sociala system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sköldpaddan, har Mussolini velat göra gällande, att fascismen
överhuvud ej ägde ett principprogram utan helt enkelt följde den inneboende
livsdriftens bud. Det finns ju dock vissa avgörande olikheter mellan
djurets existens och ett politiskt partis, varför man torde ha rätt
att antaga, att även det fascistiska partiet utövat mer än animala
livsfunktioner och sökt att redan från början realisera vissa, om
ock ursprungligen dunkelt fattade huvudprinciper. Till dessa kan
man i första rummet räkna "den korporativa statsidén", som
utarbetats av Mussolini i samarbete med den sedermera avskedade
arbetarledaren Rossoni.
Dr. H. Tingsten har i en intressant uppsats i Svensk tidskrift
klargjort fascismens teoretiska samband med Georges Sorels
syndikalism. Vill man i en kort formel ange fascismens karaktär och
genesis, kan man lämpligen kalla den nationalistisk syndikalism.
Även rörelsens ekonomiskt-sociala program, som skall behandlas i
detta sammanhang, har sina rötter i Sorels syndikalistiska lära, ehuru
dennas klasskampselement i den fascistiska tillämpnigen kommit att
försvinna, i den mån fascismen blivit en nationalistisk rörelse med
uppgift att sammansvetsa alla klasselement i kamp för Italiens
framgång.
Ursprungligen ägde ledarna för den fackliga fascistiska rörelsen
sympatier för den s. k. integrala syndikalismen, d. v. s. att direkt
sammanföra arbetare och arbetsgivare i samma organisationer. Ännu
talas f. ö. om nödvändigheten av att arbetare och arbetsgivare inom
samma företag fyllas av en stark samarbetsanda, men man har
övergivit tanken på att gå fram efter den socialistiska industriella
demokratins linje, d. v. s. låta de anställda inom företagen själva
förvalta dessa företag. Rörelsens ledare äro av den uppfattningen,
att ett dylikt ideal ej är i överensstämmelse med en modern tids
krav på stordrift på alla områden. Fascistiska teoretiker ha t. o. m.
hävdat, att denna art av industriell demokrati skulle vara
psykologiskt hindersam för fascismens utveckling, då den skulle vara ägnad
att minska arbetarnas sympati för mera storslagna och vittsyftande
politiska projekt.
Enligt lagarna av 3 april 1926 och 21 april 1927 (Carta del Lavoro)
bestämmas uttryckligen, att fackföreningar få bildas i full frihet.
Denna frihet är dock rent formell, ty endast en, av staten
designerad fackförening inom varje yrkesgrupp äger att föra gruppens
talan, det vill i första hand säga ingå kollektivavtal. Då denna av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
