Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 28 dec. 1930 - Herman Stolpe: Fascismens sociala system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha givetvis kommit i dagen, när det gällt att infoga högre
tjänstemän i ansvarig ställning i systemet. Dessa känna sig i flertalet fall
som representanter för arbetsgivarparten, även om de formellt
tillhöra de anställdas grupp. Det rationellaste hade måhända här varit att
åstadkomma en tredelning av systemet, så att dessa mellanliggande
kategorier fått bilda en egen grupp. Ursprungligen hade
fascistledningen även för avsikt att gå fram efter denna linje, man ville t. o. m.
ge mellanbefälet en speciellt gynnad ställning och låta dem bli bärare
av ledningen inom det fullbordade korporativa systemet. Tanken
är nämligen, att korporationerna icke endast skola förmedla
kontakten mellan arbetsgivare och arbetare, utan de skola även övertaga
högsta ansvaret för produktionen i dess helhet. Då sambandet
mellan korporationerna och staten via korporationsministeriet är det
intimast tänkbara är det uppenbart, att det här är fråga om ett
otvetydigt socialiseringsprojekt, som förtjänar den största
uppmärksamhet. Det är också ganska naturligt, att arbetsgivarorganisationerna
inför detta perspektiv göra vad de kunna för att bromsa
utvecklingen i denna riktning. Vad beträffar de högre tjänstemännens
ställning i syndikatsystemet, fann man det vid närmare betänkande vara
lämpligast och mest svarande mot deras psyke att inordna dem på
arbetsgivarsidan.
En mycket omdiskuterad svaghet i det nuvarande systemet är, att
de konsumentkooperativa organisationerna samorganiserats med den
privata handelns. Då konsumentkooperationen kommer med anspråk
på att representera en speciell företagsform, som dessutom ständigt
äger att konkurrera med den privata affärsverksamheten, torde
problemet så småningom lösas på så sätt, att det skapas en speciell
konfederation för de konsumentkooperativa företagen.
Huvuduppgiften för ledarna av det korporativa systemet är f. n.
att målmedvetet rensa bort den klasskampsanda, som dröjt sig kvar
såväl inom arbetsgivar- som arbetarorganisationerna.
Korporationerna kunna givetvis icke komma till stånd och fylla sin
huvuduppgift, om klasskampsintressena dominera parternas
ståndpunktstagande. Fascismen har här ett uppfostringsproblem av utomordentlig
räckvidd, och den söker realisera sina syften bl. a. genom att
nybesätta tjänstemannabefattningarna inom syndikatorganisationerna
med ungt folk, som ej rekryterats ur arbetaragitatorernes led, utan
ofta nog från den unga intelligensen. Det förefaller dock ytterst
osannolikt, att man genom aldrig så skicklig agitation och skolning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
