Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 jan. 1931 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 69
att partiet utan att skada sin egen sak förmår ta de verkligen
nödvändiga parlamentariska konsekvenserna.
MITT IN I DISKUSSIONEN om ett socialistiskt aktionsprogram
föras vi av de resolutioner om världskrisen och arbetslösheten, som
utsänts av den socialistiska arbetarinternationalen och
fackförenings-internationalen, och som finnas återgivna under Händelser och
spörsmål i detta häfte av Tiden. De äro förtjänta av allmän
uppmärksamhet och ingående studium. De bäras alla upp av den
gemensamma tendensen att söka krisens orsaker i den oreglerade kapitalistiska
konkurrensen och de former denna konkurrens tar sig i en
nationalistisk handelspolitik. Medveten reglering av näringslivet och en
internationell reglering blir därför kännetecknet på de konkreta
förslagen. Man avvisar med eftertryck den liberala teorin, att
räddningen ur alla svårigheter ligger i en anpassning av människorna efter
de övermäktiga ekonomiska förhållandena, i detta fall att arbetarnas
löner skola isänkas för att svara mot sjunkande priser och en
minskad produktion. Målet måste i stället bli att människorna behärska
priserna och hålla produktionen igång. Då enskilda företag
inskränka sin verksamhet, bör därför staten i stället låta sin egen svälla
ut, och ingen missriktad spår samhet strö får här ställa sig hindrande
i vägen. Man kan ha en del att invanda mot formuleringen ifråga
om löner och profit. Det förefaller tvivelaktigt att större delen av
profiterna skulle ackumuleras, d. v. s. sparas, och det finns väl
intet som hindrar kapitalisten att konsumera största delen av sina
inkomster och sålunda hjälpa arbetslönerna att köpa de producerade
konsumtionsartiklarna, men faktiskt synes det vara så, att
produktionsapparaten bygges ut snabbare, än de inkomster växa, som skola
köpa de färdiga varorna, och detta missförhållande avslöjar sig i
kris. Men jämte arbetslösheten på grund av den akuta krisen ha vi
också den av rationaliseringen ständigt nyskapade. För ingen av
dessa former synes det fria näringslivet kunna skaffa sig botemedel.
Den förkortning av arbetsveckan, som resolutionerna förorda, är
naturligtvis ett medel att jämnare fördela arbetstillfällena, men kan
ju inte sägas gå till det ondas rot. Ingenting kan kasta ett mera
skärande ljus över det kapitalistiska näringslivet, än att människorna
skola tvingas att minska sin produktion av nyttiga och välbehövliga
varor för att inte råka i värre olyckor. Endast en verklig kontroll
över det ekonomiska livet av de arbetande och konsumenterna ger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
