Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 jan. 1931 - P. E. Brusewitz: Stalins fältrop: »Löpa i kapp och förbi den kapitalistiska världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En del ha redan deporterats, en del arbeta ännu med piskan över
sig. Men de utgöra inte längre motorn i maskineriet, utan bara
kugghjul, som slitas ut och ersättas. Betydelsen av deras pessimism
kanske inte får överskattas.
Icke heller finns det skäl att tyda koncilianta men svagare
krafters (Rykov m. fl.) ersättande med mera handlingskraftiga män
såsom förebudet till en "kontrarevolution". Av allt att döma är den
pågående utrensningsprocessen tvärtom allenast ett led i den
kommunistiska frammarschen. Utrensningen underlättas emellertid i hög
grad av den spänning, närmande sig till krigspsykos, som ledningen
frammanat med det forcerade arbetet enligt 5-årsplanen.
— I Västeuropa stå massorna under inflytande av en korrumperad
tidningspress, förklarade en kommunist för mig. En press, som
förhånar och förlöjligar vad vi än göra. Västeuropas kapitalister
hoppas ännu få oss till koloni igen. På kortast möjliga tid skola vi visa
dem vad vi förmå!
Av de arbetare jag tålat med svarar praktiskt taget hela den yngre
generationen samt arbetarstammen vid alla nybyggda fabriker, där
även bostäderna äro nya och moderna, ungefär följande:
— Våra hustrur få stå i kö och vi få slita på våra gamla paltor,
men vad betyder det? Vi bo inte längre i jordkulor, inte heller
tre familjer i samma rum, som förr... Och se bara vad det bygges
överallt! När industrin är uppbyggd, få vi varor nog.
De äldre arbetarna, särskilt de kvinnliga, vilka exempelvis vid en
konvejer tvingas öka sin arbetstakt i nivå med de yngre kamraterna,
äro mindre glada. Samma är förhållandet bland en del nyantagna
element, som kommit från landet. Men på de platser jag nu besökt
— Leningrad, Moskva, Charkov, Rostov vid Don, Stalingrad och
Jaroslavl — synes den långt övervägande delen av arbetarstammen
jämförelsevis oberörd av de rådande bristerna samt aktivt stödja
Stalins politik. Klart är dock, att påfrestningen och umbärandena
icke kunna ytterligare ökas utan fara för ett bakslag beträffande
produktiviteten. Sådan fara kan naturligtvis hota från många håll.
Sålunda är järnvägsnätet på vissa punkter (t. ex. Rostov)
uppenbarligen överbelastat; åtgärder måste givetvis i tid vidtagas, så att
transportväsendet icke blir efter i den allmänna ekonomiska
utvecklingen. Möjligt är, att man i fråga om varubristen redan
kommit över den mest kritiska punkten; produktionen av exempelvis
betor och råbomull hat i är ökats så väsentligt, att den möjliggjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
