Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 jan. 1931 - Händelser och spörsmål - Världskris och arbetslöshet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 Händelser och spörsmål
del konsumeras, användas till inköp av konsumtionsvaror. Ett
nedskärande av lönerna kan inte mildra utan bara skärpa denna brist på
överensstämmelse. När varje lands företagare söka stärka sin
konkurrensduglighet gentemot andra länders företagare genom
lönenedpressnin-gar, så få alla dessa ansträngningar bara till följd en sänkning av den
stora mängdens konsumtion inom hela världshushållet, alltså en
skärpning av krisen på den internationella marknaden. Kommissionen
betraktar det därför som den viktigaste uppgiften för arbetarrörelsen nu att
med all kraft och i alla länder motsätta sig lönenedpressningen.
Rationaliseringen har på några år starkt stegrat arbetets
produktivitet. Men de genom den tekniska utvecklingen och genom arbetets
intensifiering frigjorda arbetarna ha inte överförts till andra
produktionsgrenar. Deras arbetskraft ligger nu oanvänd. Det är absolut
nödvändigt att anpassa arbetstiden efter arbetets så avsevärt stegrade
produktivitet. Kommissionen anser det med hänsyn till den oerhörda
arbetslösheten i världen för lämpligt och oeftergivligt att internationellt taga
upp kampen för femdagarsveckan (40-timmarsveckan).
Dessutom måste arbetsmarknaden avlastas genom införande av
ar-betarsemester, där sådan ännu saknas, genom höjande av skolåldern
och genom organisation av arbetsförmedlingen.
Kommissionen har med eftertryck visat hän på, att icke en
inskränkning av statens utgifter i kristider utan i stället den största möjliga
användning för dem för produktiva offentliga arbeten förmår mildra det
missförhållande mellan produktionsförmåga och konsumtion som utgör
det väsentliga kännetecknet för krisen.
I varje stat bör ett centralorgan upprättas, som på grundval av ett
för en längre tid på förhand uppgjort program kan till tider av stor
arbetslöshet koncentrera de för detta programs genomförande
erforderliga arbetena och beställningarna.
Denna metod, att skapa en jämnare sysselsättning, kommer att bli så
mycket verksammare, ju större statens och kommunernas andel är i
sam-hällshushållningen. En utvidgning av denna andel är därför en
förutsättning för ett verksamt statligt inflytande på graden av sysselsättning.
Kommissionen kräver med eftertryck, att de arbetslösa och
korttidsarbetarna i den mån och så länge de inte kunna tillförsäkras full
sysselsättning, få nödvändigt understöd för den fullständiga eller delvisa
arbetslösheten. Den uppfordrar arbetarrörelsen till försvar av den
överallt av arbetsgivarna angripna arbetslöshetsförsäkringen. Den kräver
att anordningar vidtagas i alla länder för att tillförsäkra de arbetslösa
rätten till de nödvändiga existensmedlen.
Det fortsatta organiserandet av nationella och internationella
karteller och monopol bidrar otvivelaktigt att förlänga krisen genom att låsa
fast onaturligt höga priser i kristider och genom att bedriva
dumping-export, som desorganiserar världsmarknaden. Kommissionen uppmanar
därför arbetarpartierna till kamp för offentlig kontroll över alla
mono-polistiska sammanslutningar och deras prisreglering under medverkan av
fackföreningar och konsumentsammanslutningar. De internationella kar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
