Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 jan. 1931 - Händelser och spörsmål - Den engelska fackföreningslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den engelska [-fackföreningslagen.-]
{+fackförenings-
lagen.+}
Efter generalstrejken 1926 genomförde den
konservativa regeringen en lagstiftning, som betydligt
begränsade fackföreningarnas rörelsefrihet. Nu har
emellertid arbetarregeringen lagt fram förslag till ny lag, som
i all huvudsak återför bestämmelserna till vad de förut voro, även om
det rent formellt icke är fallet.
Fortfarande förklaras varje strejk eller lockout, vars egentliga syftemål
icke är befordran av sådana ändamål, som ha samband med anställningen,
arbetsförhållandena och arbetsvillkoren för olaglig. Sympatistrejker skola
emellertid vara tillåtna och endast de rent politiska strejkerna förklaras
illegala. Bestämmandet av legaliteten ankommer på domstol.
Från konservativt håll betecknas denna lösning som otillfredsställande^
i det att man icke anser att det är möjligt att dra någon skarp gräns
mellan en politisk strejk och en facklig. Så har man i Times begärt ett
enkelt och klart svar, ja eller nej, på frågan om storstrejken 1926 enligt
lagförslagets bestämmelser skulle vara att betrakta som en politisk strejk
eller icke. Man anser från det hållet visserligen att lagförslaget är
skickligt gjort, men att texten är dunkel, och att givna förklaringar endast
ha bidragit till att insvepa det hela i ett ytterligare töcken.
Från liberalt håll anser man visserligen den gällande lagen vara
olämplig och att åtskilliga av dess bestämmelser icke kunna omsättas i
praktiken, men man önskar inte obetingat avskaffa den utan vill helst
hänskjuta det hela till en utredning och därvid särskilt ha uppmärksamheten
riktad på sådana strejker som utgöra en väsentlig fara för den allmänna
säkerheten. Man är således inte anhängare av arbetarregeringens
lagförslag.
Före 1927 års lags tillkomst kunde fackföreningarna kollektivt
ansluta sig till arbetarpartiet, och de fackföreningsmedlemmar, som icke
önskade stödja Labour Party hade att anmäla detta. Det var alltså samma
system som här. I 1927 års lag förbjöds denna kollektiva anslutningj
och medlemmarna hade således att vara individuellt anslutna. Det kan
naturligtvis mot detta erinras, att de, som åtnjuta förmåner, som åväga-,
bragts på politisk väg, också böra bidraga till kostnaderna och icke av ren
apati eller okunnighet undandraga sig detta. Om man av politiska skäl
icke önskade stödja Labour Party hade man utvägen att anmäla detta
förhållande. Nu föreslås det att den kollektiva anslutningen äter skall’
bli tillåten. Givetvis underlättar det också den politiska organisationen.
Det "är klart att denna punkt stöter på avgjort motstånd hos de
konservativa, då man ju funnit ett medel, med vilket man på ett effektivt och
enkelt sätt kan komma åt det politiska arbetarpartiet. Men ej heller
liberalerna, åtminstone inte alla, önska understödja denna lagändring.
Förmodligen blir det just dessa punkter, som komma att bli avgörande
för lagens öde. På liberalt håll har man resonerat så, att man icke kan
rösta för förslaget, men att man om möjligt borde ha vägen öppen
för att kunna vidtaga förändringen under dess fortsatta behandling och
att man därför inte bör fälla lagen. På så sätt kommer man fram till att
de liberala icke böra deltaga i omröstningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
