Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 27 mars 1931 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IN- OCH UTRIKES
27. 3. 31.
STOCKHOLMSVALET har inom det socialdemokratiska
partiet motsetts med ett intresse, som åtminstone under valrörelsens
tidigare del inte var fritt från oro. Läget i huvudstaden kunde inte
utan vidare bedömas efter erfarenheterna från landstingsvalen. De
borgerliga satte in alla sina krafter, livade av ett gemensamt mål: att
återvinna majoriteten. Om de lyckades, visste man, att segern skulle
uppfattas som tecken till att den politiska vinden ute i landet ännu en
gång vänt sig. Det var inte heller så alldeles lätt att i förväg mäta
skrämselvärdet hos de två stora huvudnumren i den borgerliga
agitationen : fackföreningstyranniet och kommunisternas titslagsröst. Liksom
man kunde vara oviss om den agitatoriska styrkan hos
socialdemokraternas stora positiva tillgång: deras kommunalpolitiska insatser,
särskilt de genomförda eller planerade åtgärderna på bostadsfrågans
område. Nu då den utomordentliga uppmarschen för socialdemokratin
är ett faktum, ter sig som vanligt alltsammans betydligt enklare. Utan
att alltför mycket vara efterklok vågar man väl ändå dra vissa
slutsatser ur valresultatet.
KAMPANJEN MOT FACKFÖRENINGARNA har utan tvivel
satt i rörelse mängder av borgerliga väljare. Men då den icke kunnat
föras i stillhet, har den uppenbarligen drivit fram arbetarvalmän i
ännu större utsträckning. Den lärdom högern härav lär hämta, är väl
den att fackföreningstyranniet i nästa valrörelse bör reserveras
huvudsakligen för de delar av landet, där fackföreningar saknas. Om
det vidare är riktigt, att grupper som tjänstemän och
kontorsan-ställda ganska talrikt vandrat över till den socialdemokratiska sidan,
bör det också innebära en varning att inte lita obegränsat på
"medelklassens" ovilja mot fackföreningsrörelsen. Den del av denna
me~del-klass, som själv börjar fundera på facklig organisation som ett
hjälpmedel i kampen för levebrödet, blir hastigt lyhörd för de falska
tonerna i sången om arbetets frihet.
LIBERALERNA, som i denna skrivande arbetarklass trott
sig finna det naturliga underlaget för sin propaganda mot alla
klassintressen, ha iakttagit något större måttfullhet än högern i
angreppen mot fackföreningspolitiken. I stället ha de
samvetsgrant utnyttjat rädslan för kommunisterna och deras utslags röst.
13 Tiden N:r 4, IQ31*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
