Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 5, 28 april 1931
- P. E. Brusewitz: Bondejordens socialisering i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONDEJORDENS
SOCIALISERING I RYSSLAND.
Av P. E. BRUSEWITZ.
Enligt den s. k. femårsplanen skulle det ryska jordbrukets
kollektivisering ske i samma tempo, som den uppväxande industrin hunne
med att tillverka nödiga maskiner: Finansieringen av de kollektiva
jordbrukens start skulle underlättas genom direkt och indirekt
beskattning av de mera välsituerade bönderna. Under tiden skulle
den växande industrins livsmedelsförsörjning såsom förut erhållas
genom inköp av dessa samma bönders överskott. Då emellertid dessa
bönders utveckling hämmades av de växande skatterna och den
besådda arealen därför började minskas i stället för ökas, blev faran för
verklig hungersnöd överhängande. Denna situation stod klar för de
ledande sovjetmännen, sedan skördesiffrorna från år 1929 blivit
kända.
Sovjetmakten hade då att välja mellan att minska femårsplanens
utvecklingstempo och att med ett slag ersätta de enskilda
livsmedelsproducenterna med kollektiva. Det förra alternativet förordades av
bolsjevikpartiets högerriktning. Den segrande vänsterriktningen
under Stalins ledning utgick ifrån att en dylik taktik skulle försena det
socialistiska Rysslands utveckling och möjligen giva de borgerliga
elementen inom landet i förbund med det kapitalistiska utlandet nya
chanser.
Den kollektivisering, som icke kunde ske i det förut planlagda lugna
och successiva tempot, måste alltså ske i ett slag. Av strategiska skäl
blev det nödvändigt att bryta böndernas motstånd över hela linjen.
Det var också svårt att skilja mellan byar, där kollektiviseringen
redan var genomförbar och där den ännu var omöjlig att genomföra.
Motståndet mot den "kompakta" kollektiviseringen var även på de
förra platserna så starkt, att för dess genomförande erfordrades ett
faktiskt tvång, vilket endast skulle blivit mera förhatligt samt
betydligt svårare att etablera, om man differentierat det till vissa byar eller
vissa delar av landet. Då bönderna trots den mest intensiva
propaganda icke frivilligt gingo in för kollektiviseringen, tillgreps den
kommunistiska diktaturen alldeles oförblommerat.
Inom spannmålsdistrikten skulle först och främst "kulakerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:15:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1931/0280.html
