Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 4 juni 1931 - Händelser och spörsmål - Budgeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370 Händelser och spörsmål
behållit vid 138 milj. kr. trots det att generaltullstyrelsen ansett en
nedgång med 2 milj. kr. som sannolik.
Riksdagen har godkänt finansministerns förslag och har dessutom
som följd av beslutet om bensinskattens höjning skrivit upp
skatteinkomsterna med 8 milj. kr. Riksdagsbehandlingen har på detta sätt haft
till följd, att den egentliga skattebudgetens balans försämrats med
inalles 12 milj. kr., varav ungefär 7 föranletts av stegrade utgiftsanslag
och 5 av beräknade inkomstminskningar.
Lättast får man måhända en föreställning om den relativa betydelsen
för våra statsfinanser av en dylik försämring, om man jämför den med
avkastningen av inkomst- och förmögenhetsskatten. Denna ger vid
nuvarande skatteprocent — 145 — en avkastning av 158 milj. kr. Skulle
man sålunda kompensera försämringen genom höjd direkt beskattning,
borde skatteprocenten ha höjts med omkring 11 enheter.
Men så har man inte gjort. Man har inte höjt någon skatt alls. I
stället har man fortsatt på den väg regeringen i budgetförslaget hade
slagit in på. Man har tagit fondmedel i anspråk. Kassafonden har fått
släppa till ytterligare 3,5 milj. kr. och fonden för statsskuldens
amortering resten eller nära 9 milj. kr.
I sak är det naturligtvis skäligen likgiltigt, om man plockar fondmedel
ur den ena eller andra av statens foinder. Men från budgettekniska och
rent parlamentariska synpunkter är det inte alldeles oväsentligt, hur man
förfar. Den valda metoden har från sakkunnigt håll utsatts för mycken
och befogad kritik i detta hänseende. Man kan inte förneka, att budgetens
överskådlighet äventyras, om man genom onödiga omföringar över
fonder, på sätt som faktiskt skett, dubbeiför samma poster. Även kritiken
mot dispositionen av medel ur rusdrycksmedelsfonden är befogad
såtillvida, att en sådan disposition inte varit avsedd vid fondens tillkomst.
Men från rent ekonomisk synpunkt är dock huvudsaken, att man
ansett sig böra förbruka fondmedel, d. v. s. äta på kapitalet, i så stor
utsträckning som skett. Visserligen motsvaras ännu rent siffermässigt
fondförbrukningen av motsvarande fondavsättningar, vilket skulle betyda,
att årets budget egentligen inte lider av annat fel än att den in{te
upptar några som helst belopp för skuldamortering. Men en del av
fondavsättningarna äro tyvärr mera fiktiva än reella. Så är det för att taga
ett enda exempel närmast en ren komedi, att vid beslutet om anslag till
inköp av gatsten förklara, att pengarna härför böra anskaffas genom
beskattning och sedan i budgeten faktiskt täcka kostnaden med medel, som
tidigare avsatts för avbetalning av statsskulden.
Den stora förbrukningen av fondmedel blir så mycket mera betänklig,
jsom årets budget ingalunda är stark. Den obeaktade varningen från
tullstyrelsen beträffande tullmedlen talar här sitt tydliga språk. Ifall intet
J^onjunkturomslag inträffar, kan det mycket väl tänkas, att man efter
budgetårets slut får täcka uppkomna brister i densamma med ett större
eller mindre antal miljoner från kassafonden utom de många, som en
frikostig finansminister redan på förhand anvisat ur denna fond.
Huvudskälet för riksdagens ståndpunktstagande lär väl ha varit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
