Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 sept. 1931 - Händelser och spörsmål - Stalins tal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
Stalins tal. En av de första dagarna i juli höll Stalin ett anförande
inför en församling av ledande tekniker och ekonomer.
Vad Stalin i detta sitt tal anförde, har på många håll tagits som
bevis för att man nu i Ryssland hölle på att lämna icke blott en hel del
av tidigare följda vägar utan också att på vissa väsentliga
punkter släppa kommunismen. Dylika anmärkningar ha framställts såväl
från högerhåll som från vänsterhåll och redan det bör ju ge
anledning till en smula betänksamhet. Det kan i alla händelser löna mödan
att något se efter i vad mån Stalins kungörelser betyda ett
övergivande av det förut använda systemet och om de kunna tas till
intäkt för påståendet att man håller på att närjma sig kapitalismen.
Stalins tal omfattar i huvudsak sex punkter. Den första behandlar
metoderna för att säkra företagens tillgång till arbetskraft. Redan det
att man anser sig böra vidtaga särskilda åtgärder för att skaffa
ar-kraft tyder ju på, att arbetslösheten verkligen skulle vara »likviderad»
för att använda ett av kommunisterna med förkärlek brukat uttryck.
Enligt Stalin visar det också, att kollektiviseringen av jordbruken
lämnat ett så gott resultat, att bönderna nutn’ena icke dra sig in till
städerna utan kvarbli på landet. Man skulle ju visserligen kunna anta}
att rörligheten icke är så stor beroende på regeringsbestämmelser,,
men å andra sidan torde det vara mycket viktigt, att den växande
industrin verkligen har tillgång till arbetare, vilket kan ge anledning
förmoda, att Stalins uppgift icke är alldeles oriktig. Den möjligheter*
föreligger givetvis dock också, att förhållandena inom industrin äro
ännu sämre än på landsbygden.
Som M medel att få arbetare till industrin rekommenderas i första
hand överenskommelser mellan kollektiven och industriföretagen samt
dessutom också mekanisering av de tyngre arbetsprocesserna. Mot
ingendera vägen kan någon rimlig anmärkning riktas.
För det andra uppehåller sig Stalin vid arbetslönen. Det är ett
faktum, som bolsjevikerna själva icke förneka, att omsättningen av
arbetare särskilt i kolgruvorna men även på många andra håll varit
anmärkningsvärt och obehagligt stor. Den främsta anledningen härtill
anges nu vara att arbetslönen icke varit graderad efter arbetets natur,
utan den okvalificerade avlönas med samma lön som den kvalificerade
arbetaren. Detta måste nu ha ett slut och graderade löneskalor införas,
så att de olärda arbetarna få intresse av att utbilda sig för att komma
upp i en högre löneklass. Från riktigt rättroende kommunistiskt håll
anses detta som ett svårt brott. För den, som mera ser till realiteterna
förefaller utvecklingen naturlig och icke på något sätt stridande mot
vad man rimligtvis kan mena med kommunism och socialism.
En annan fråga är om detta är någonting nytt. Det har många gånger
tidigare framställts som en anmärkning mot det ryska lönesystemet
just detta, att man haft mårçga olika löneklasser. De partianslutna
kommunisterna synas emellertid förut ha haft samma lön oavsett ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
