Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 30 sept. 1931 - Ernst Jungen: Socialpolitik och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48Ö Ernst Jungen
socialt och ekonomiskt ohållbar situation. Men det är icke säkert, att
det nya samhälle, som växer fram, i högre grad än det gamla
privatkapitalistiska kommer att bygga på folkflertalets medvetna
gestaltning och ansvar. Det kan bliva ett överflyttande av äganderätten
till staten eller någon annan form av kollektivt ägande och en
omflyttning av makten från några få privatkapitalister till några få
ledare ur massornas led. Resultatet blir då "en ny herreklass med
sina särskilda funktioner och med sitt speciella värde".
Ovanstående undersökning har i huvudsak utmynnat i följande:
1. Att socialpolitiken i enlighet med sin natur i väsentliga punkter
undergräver det privatkapitalistiska systemet, och att den steg för
steg undanrycker privat företagsamhet dess oinskränkta
bestämmanderätt över arbetets resultat.
2. Att den blir ett led i en ekonomisk utjämningsprocess, vars
förverkligande är för socialismen en väsentlig uppgift.
3. Att åtgärder av socialpolitisk natur torde bliva ofrånkomliga i
vilket samhällssystem och under vilka produktionsformer vi än leva.
4. Att socialpolitiken icke under några förhållanden, varken
beträffande målsättningen eller arbetsmetoder, behöver stå i
motsättning till socialiseringsprocessen i mera inskränkt mening. Tvärt om
utgör den ett nödvändigt led i det demokratiseringsarbete, som är
för socialismen ofrånkomligt.
Men härav framgår också socialpolitikens begränsning vid en
radikal samhällsomdaning. Den utveckling, som här skisserats,
kommer förr eller senare till det stadium, där en avgörande uppgörelse
med de gamla äganderätts formerna blir oundviklig. Just på denna
punkt vill det synas, som om Heimann hade liksom hesiterat, och det
är bl. a. här man känner sig manad att i någon mån sätta in sin
kritik mot hans ytterst intressanta och givande framställning. Han
räknar visserligen med att de socialpolitiska åtgärderna gent emot
en ohämmad privatkapitalism förr eller senare kommer till det
stadium, då samhället självt stannar i en olöslig konflikt med den
privata företagarens ekonomiska intressen, och då denna blir mera
betjänad av att även överlämna den formella äganderätten. Men
längre vill han inte gå i sin analys, och kvar står hela den andra
sidan av detta väldiga problem. Principiellt kvarstår dock ännu det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
