Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 30 sept. 1931 - Litteratur - Essad Bey: Stalin - Joseph-Barthélemy: La crise de la démocratie contemporaine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur 501
jämnt hade fyllt ut alla de senare åren. Därmed skall inte på något
sätt sägas, att det inte är intressanta inblickar, förf. ger, både då det
gäller förut bekanta ting och nya upplysningar.
Stalin synes i alla fall redan långt före det slutliga gripandet av
(makten ha spelat en mycket väsentlig roli, och förf. tillskriver t. ex.
honom förtjänsten av att den röda armén så snabbt kom till och att den1
kunde vinna de segrar den gjorde. Det har ju annars ansetts vara
huvudsakligen Trotskis förtjänst, men enligt Essad Bey var det Stalin,
som låg bakom och för att använda hans uttryck, »tvingade Trotski att
vara tapper». På liknande sätt förhåller det sig enligt Essad Bey i
många andra fall.
Boken ger icke endast den offentliga personen Stalin utan också
glimtar ur Stalins mera privata liv, glimtar om vars tillförlitlighet det
här icke skall fällas något omdöme. Som helhet betraktad är
Stalin-biografin i alla händelser intressant. Därtill bidrager dels det skildrade
föremålets betydelse och dels förf :s obestridligen lätta och lättlästa stil,
Boken illustreras med ett 30-tal goda bilder.
]Joseph’Bafthêlemy: La crice de la démocratie contemporaine. Recueil
Sirey. Paris 1931. 225 sid. Pris 20 fr.
Joseph Barthélemy är professor i statsrätt vid juridiska fakulteten i
Paris och en av samtidens mera kända skriftställare på det
konstitutionella området. Hans arbeten ha förutom vederhäftigheten också den
fördelen, att de äro skrivna med esprit. Även då han rör sig med
källhänvisningar och citat gör han det på ett sätt, som icke tröttar.
Detta gäller också om hans bok om den samtida demokratins kris.
Han redogör först för olika former av diktatur, främst den
fascistiska, men också den spanska, den polska och den bolsjevikiska. Som
en opartisk betraktare anstår varken dömer eller fördömer han men
sticker heller inte under stol med att han personligen icke är
anhängare av någondera formen, varken de, som radikalt avskaffat allt
vad demokratiska institutioner heter eller av Pilsudskis, där den
parlamentariska attiraljen bibehållits men gjorts maktlös.
I fortsättningen uppehåller han sig vid bristerna i det demokratiska
och parlamentariska systemet. Det kan måhända synas som om mångt
och mycket av det han behandlar, utgöres av ganska likgiltiga ting,
som föga verkan borde ha på parlamentarismens effektivitet, men dett
ligger säkerligen dock en hel del i det han anför. Det är nog så icke
blott i Frankrike utan även i andra parlamentariskt stvrda länder, att
åtskilliga representanter icke ålägga sig själva tillräckligt mått av
tvång, icke tillräckligt besinna att med frihet endast menas det,
varigenom annan icke skadas. Det är exempelvis icke me’d friheten
förenligt för en representant att trötta och tråka ut alla sina kolleger
genom att ideligen upprepa samma sak eventuellt med andra ord eller
att i en diskussion tala så, att det verkar goddag — yxskaft. Ett
anförande vinner högst väsentligt, om däri icke säges allt, som möjligen
kan sägas. Dylika ting endast hindra ett effektivt arbete, och det äi*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
