Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1 dec. 1931 - Anders Örne: Diskriminering av räntan. Några anmärkningar till Gunnar Myrdals artikel om den svenska penningkrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DISKRIMINERING AV RÄNTAN.
NÅGRA ANMÄRKNINGAR TILL GUNNAR MYRDALS
ARTIKEL OM DEN SVENSKA PENNINGKRISEN.
Av ANDERS ORNE.
Professor Myrdal framställer i sin artikel angående den svenska
penningkrisen i novemberhäftet av Tiden ett förslag, som synes mig
ur flera synpunkter så betänkligt, att jag anser mig nödsakad
framställa några anmärkningar däremot. Det gäller den av honom
ifrågasatta diskriminering av räntan med hänsyn till näringspolitiska
och sociala synpunkter, genom en samverkan mellan riksbanken,
privatbankerna och de olika näringsintressena.
För min del är jag övertygad om att det system, för vilket prof.
Myrdal talar, icke skulle komma att fungera på avsett sätt. Man
skulle lika litet genom ränteförmåner åt vissa grupper på andra
gruppers bekostnad kunna hålla näringslivet vid makt och leda det
fram till ett minimum av arbetslöshet som man kan göra det genom
tullar, exportpremier och direkta statssubventioner. De, som äro
anhängare av de nu nämnda slagen av "stöd åt näringslivet", utgå
alltid från att staten genom handelspolitiska åtgärder, syftande till
att hjälpa vissa företagsgrupper att under alla omständigheter
upprätthålla driften, kan undgå arbetslöshet och åstadkomma allehanda
andra förträffliga ting. Men erfarenheten har städse jävat deras
förhoppningar, senast i jättelik skala i Amerikas förenta stater.
Finnes det någon som helst utsikt till att en subvention, som har
formen av lägre diskonto på växlar eller lindrigare ränta på
banklån åt vissa närings företag än andra företagsgrupper åtnjuta, skall
få några verkningar skilda från dem, som framkallas av direkta
produktionspremier eller tullar? Det vore säkert en tom illusion
att tro det.
Såsom professor Myrdal vet lika bra som jag eller rättare mycket
bättre än jag, gäckas de fint uttänkta planerna att med statshjälp
hålla en näringsgren under armarna, utan att samtidigt skada andra
näringar, alltid av det förhållandet, att vi leva i en rörlig värld,
där ingen faktor är oberoende av de övriga och där en viss förändring
genast framkallar en annan, vars inverkan på näringslivet och de
sociala förhållandena sällan går i samma riktning som den förras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
