Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1 dec. 1931 - Anders Örne: Diskriminering av räntan. Gensvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602 Anders Orne
måste ha djupt ingripande verkningar. Det hjälper inte att klämma
åt några enskilda importörer eller göra livet surt för en eller annan
misshaglig smågrupp av spekulanter. Gör man det, tar sig blott
köpkraften hos folket, så länge den är oförändrad, andra utlopp, ur
pen-ningpolitisk synpunkt icke mindre skadliga än de förra. Så vitt jag
kan se, finnes det intet mer på djupet gående medel än
diskontoskruvens åtdragande ett lämpligt antal varv. Medlet är oerhört
impopulärt hos vida grupper av näringsidkare, och givetvis verkar det
i viss mån ojämnt. Men vill man nå målet, så måste man på detta
område som på andra vilja medlet. Ojämnheten blir för övrigt icke
på långt när så stor som den genom individuell och mer eller mindre
godtycklig behandling åstadkomna.
Jag fäster alldeles speciellt uppmärksamheten på att även de av
professor Myrdal föreslagna åtgärderna icke kunna fä någon
betydelse, om de icke tränga ned pä djupet och påverka hela
befolkningens konsumtion av importvaror. Med ransonering av den mer
betydelsefulla importen — och att ransonera den ur penningpolitisk
synpunkt betydelselösa delen är ju blott en gest — åstadkommer man
en fördyring av importvarorna, sålunda lägre realinkomst för
befolkningen. Sådant läget för närvarande är, behöves enligt min mening
ingalunda något diskonto av 15 procent. Det bör räcka med
återgång till 8 procent eller måhända blott till hälften av 15, d. v. s. 7y2
procent. Men ju längre man dröjer, desto större måste
engångsökningen till slut bli för att hejda spekulationen och vända
växelkurserna.
De allmänna reflexioner, varmed professor Myrdal avslutar sitt
genmäle, äro nog så intressanta för bedömandet av den yngsta
nationalekonomgenerationens inställning. För någon tid sedan hade jag
för avsikt att skriva en artikel i Tiden i anledning av den
uttolkning därav, som jag fått från olika håll, speciellt i en recension av
professor Myrdals bok Vetenskap och politik i nationalekonomin.
Brådskande göromål ha omintetgjort avsikten, eftersom det kräves
mycken tid för den, som icke själv är nationalekonom, att tränga in
i problemet. Nu finner jag till ej ringa överraskning för mig själv,
att den nya riktningen har ännu större aptit än den föråldrade
"liberala" på att positivt taga ståndpunkt till lösningen av olika allmänna
problem och stor oförskräckthet att rekommendera vissa politiska
åtgärder för att uppnå bestämda resultat, som de personligen finna
åtråvärda. Jag kan sålunda lämna den tilltänkta artikeln oskriven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
