Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1 dec. 1931 - Anders Örne: Diskriminering av räntan. Gensvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Diskriminering av räntan 6ÖS
vore ärligare att gå den raka vägen i form av en direkt lönesänkning.
Man kunde då vida bättre ha den ofrånkomliga operationens
förlopp i sina händer. Härtill svarade en vid tillfället närvarande
nationalekonom, att man icke finge lägga några "moraliska
synpunkter" på en sådan fråga. Att reallönen kommer att sänkas under en
planhushållning eller vilken annan regim man än tillgriper, så snart
landets export ej förslår att betala en lika stor import som förut,
har jag här ovan antytt. Huruvida sänkningen kommer att bli
långvarig eller kortvarig, beror helt och hållet på utvecklingen i
världen. Att det på längre sikt är fördelaktigare för arbetarna med
en sänkning av penninglönerna än med en genom tullar och annan
planhushållning åstadkommen höjning av utgifterna av motsvarande
storleksordning, finner jag vara ganska klart. Det sistnämnda
slaget av lönereglering kommer liksom alltid eljes att tendera till att
bli bestående, framför allt för jordens och exportindustrins
arbetare. En sänkning av penninglönen återtages däremot, såsom
erfarenheterna från tidigare kriser visa, så snart en avgjord
förbättring av konjunkturläget inträtt. Nu har ju hela frågan råkat i
ett bedrövligt skick genom att vi tvungos bort från guldmynt foten
innan parterna på arbetsmarknaden hunno börja en diskussion av
linjerna. Frågan är nu: Skola levnadskostnaderna höjas genom ett
försämrat penningvärde eller penninglönerna sänkas och
levnadskostnaderna kvarstå på oförändrad nivå. Det förra alternativet är
bekvämt, men ägnat att åstadkomma en revolution exempelvis i
pensionsförhållandena och i sparmedlens värde. Sänkningen av
penninglönerna är svår, men åstadkommer på lång sikt sett inga
ohjälpliga rubbningar. Jag väntar givetvis icke, att dessa
observationer skola påverka den praktiska politiken, men det kan icke skada
att framföra dem.
Det saknades vid den föregående stora penningkrisen icke
förkämpar för den uppfattningen, att vi ovillkorligen måste låta
statsmakterna ingripa på mångfaldigt sätt. Men dessa förkämpar voro
icke framstående nationalekonomer, och därför kunde till och med
en det praktiska livets man som undertecknad med lätthet
vederlägga dem. Vad professor Myrdal kallar "det älskvärda och
sansade liberala lättsinnet" segrade sålunda den gången över "den
förutseende planmässighet", som ville välsigna oss med tullar och
liknande botemedel mot krisen. Jag har aldrig haft anledning att ångra
min ståndpunkt den gången. Många av dem, som då betraktade mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
