Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1 dec. 1931 - Händelser och spörsmål - Tysklands väg?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
Tysklands Om ingenting synes större enighet råda, åtminstone
utan-väg? för Tysklands gränser, än att i Tyskland kan allting hända.
D. v. s. både öppet inbördeskrig och nationalsocialistisk
diktatur anses ligga indin det möjligas gränser. Men vad
nationalsocialismen innebär synes höra till det mest omstridda. Att det endast
är en förklädnad för vissa storkapitalistiska kretsars diktatur, hävdas
med styrka, medan andra understryka, att rörelsen fått sin oerhörda
tillslutning just som revolutionär och skulle smälta samman som snö
för solsken, om den avslöjade sig som tjänare åt den bestående
kapitalistiska ordningen. Förklaringen är väl inte bära den att hela
rörelsen är ytterligt oklar om de konkreta målen utan också att mycket
stridiga element tillsvidare hållas samman av oppositionsställningen.
Hur en mera genomtänkt nationalsocialism skulle se ut, där inte bära
det {nationella utan också det socialistiska kommer till sin rätt, får
man någon föreställning om genom att uppmärksamma uttalanden från
den krets, som utger tidskriften Die Tat. Den anses representera
en-strömning i släkt med nationalsocialismen. Den ser uppenbarligen
Tysklands framtid i en seger för »radikalismen», vars framsteg den
inregistrerar. Och till radikalismen räknas då inte bara nationalsocialismen
utan också kommunismen. Den nationella idén tar sig uttryck i vägran
att söka hjälp från västern. Internationalismen i centrums och
socialdemokratins form avvisas. Man vill inte krig med Frankrike eller
västmakterna över huvud, endast oberoende. Man vill inte vara intvingad
i en världsmarknad, där man endast kan hävda sig genom bistånd från
västerns kapitalister. Alltså blir målet i hög grad »självförsörjning».
Att detta måste betyda begränsning av Tysklands industri, åtminstone i
dess nuvarande inriktning, erkännes, men slutsatsen godtages. För
några månader sedan sammanfattades ståndpunkten programmatiskt av
(pseudonymen) Ferdinand Fried, som avslutar en artikel om den akuta
krisen med ett program i sjutton punkter om »Det nya Tysklands väg».
Några förkortningar och omskrivningar äro här för utrymmets skull
gjorda.
1. Det tyska jordbruket har genom de sista årens tullpolitik
kommit i det läget att kunna skaffa tillräckliga livsmedel åt hela tyska
folket.
2. Produktionsförmågan kan emellertid fullt utvecklas endast med
hjälp av ökad arbetskraft. Därför behövs en nybildning av jordbruk i
stor stil genom styckning av godsen till bondgårdar. Storbruk som
tekniskt böra bibehållas, göras till statsegendom.
3. En så omvälvande inre kolonisation har till förutsättning, att
skuldräntorna så gott som bortfalla och odlaren samtidigt får sitt
livs-Uppehälle tryggat genom viss avsättning för sina produkter och visst
pris.
4. Jämte jordbrukarnas kooperativa sammanslutningar kräves alltså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
