Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1 dec. 1931 - Händelser och spörsmål - Mandsjuriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelse}’ och spörsmål 633
rad till den japanska zonen, varför de nordliga ytterområdena äro
ganska glest befolkade.
Landets läge i förhålliande till grannarna, järnvägslinjernas
sträckning och de viktigaste orterna samt mineralförekomsterna framgå av deri
bifogade kartskissen, som hämtats ur The Eoonomist.
Ursprungligen beboddes landet av mandsjuer, som en gång på
sextonhundratalet erövrade Kina och genom kejsarfamiljen härskade där in
i våra dagar, så att den 1912 fördrivna kejsardynastin tillhörde ma!nd«
sjustammen. Det kejserliga budet »Mandsjuriet åt mandsjuerna» gäller
emellertid icke längre. Mandsjuerna äro praktiskt taget slut som folk
och återfinnas endast på spridda ställen. I stället ha kineserna kommit
och på fredlig väg penetrerat landet. Den alldeles övervägande
delen av den nuvarande befolkningen utgöres av kineser, enligt uppgift
omkring 95 %, och kineserna ha under de senare åren invandrat till ett
antal av omkring en miljon om året. De övriga invånarna utgöras av
imellan 8- och 900,000 koreaner, något över 200,000 japaner på halvön
Kvantung, längs sydmansjuriska järnvägen, i Mukden, Antung och
Tinkou, samt ett antal ryssar företrädesvis längs den rysk-kinesiska
järnvägen.
Landet har under senare år varit administrativt indelat i tre provinser
och för övrigt officiellt kallats »de tre östra provinserna»: Feng-tien i
söder med Mukden som huvudort, Kirin i öster med huvudort med
samma namn samt Hei-lung-kiang i norr med Tsitsikar som huvudort.
Olika uppgifter föreligga om att den egentligen kinesiska provinsen Jehol
också skulle vara att räkna till Mandsjuriet.
Beträffande de klimatiska förhållandena bör till en början framhållas,
att landet sträcker sig där det är som bredast över 100 mil i öster och
väster och ännu längre i söder och norr. Förhållandena äro därför
ganska olika i de nordligaste delarna med rent fastlandsklimat liknande
Sibiriens och de södra delarna med hamnar, som äro öppna året om.
För att få en jämförelsepunkt bör nämnas, att Mukden ligger på
ungefär samma breddgrad som Rom och landets sydligaste delar i jämnhöjd
med Sicilien (Messina) medan de nordligaste komma ungefär i
jämn-,höjd med Berlin. I väster och sydost är landet bergigt, rikt på skog!
»och imineral. Landets mitt upptages av vidsträckta bördiga slätter.
Sydliga och sydvästliga sommarvindar medföra riklig nederbörd. Landet
avvattnas först och främst av Amurfloden, som utgör gräns i norr mot
Sibirien, samt dennas biflod Sungari, som själv till vänster har den nu
så ofta omtalade bifloden Monni, som upprinner ungefär mitt i den
nordliga provinsen Hei-lung-kiang.
Mandsjuriet är huvudsakligen ett jordbruksland. Jorden är delvis
ytterst bördig, med den bördigaste i världen. Där odlas ris
(huvudsakligen av koreanerna), vete, hirs och framför allt sojabönor.
Huvudparten kommer från trakterna väster om Harbin omkring Nonnifloden.
Sojabönorna och produkterna därav utgöra största delen (75 o/o) av
den mandsjuriska exporten. En stor del går till Nord-Kina, där
sojabönan sedan gammalt ersätter mjölk, ty kineserna mjölka inte sina kor, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
