Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 28 dec. 1931 - Händelser och spörsmål - Argentina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 59
de la Torre och socialisterna kandidaten till posten som vice president, dr
Nicolas Repetto. De oavhängiga socialisterna röstade med de konservativa,
till vilken grupp även anslutit sig de radikala »antipersonalisterna»,
d. v. s. den riktning bland radikalerna, som voro motståndare till den
iri-goyenska »personalistiska» regimen. De hade som presidentkandidat
general Justo. »Personalisterna» hade ursprungligen egen kandidat, förre
presidenten de Alvear, men mot honom inlade Uriburu veto på den grund
att han suttit som president till år 1928 och grundlagen föreskriver, att
avgående president ej kan omväljas förrän sex år förflutit. Radikalerna
ansågo denna bestämmelse liksom den övriga författningen försatt ur kraft
genom revolutionen. De avhöllo sig sedan officiellt från deltagande i
presidentvalet.
Vid valet av deputerade röstade vänsterpartierna på endera partiets
kandidater. Så exempelvis i Buenos Aires på de socialistiska.
På en kongress i augusti enade sig vänsterpartierna om vissa krav
såsom allmän, lika och hemlig valrätt, politiska rättigheter även för
kvinnor och reformering av författningen i demokratisk riktning samt
uppställde vidare programpunkter i ekonomiska, sociala, finansiella,
försvars-, jordbruks- och andra frågor. Bl. a. krävdes Argentinas återinträde
i N. F.
Valets utgång blev, att de konservativas presidentkandidat valdes.
Det lyckades däremot icke för dem att vinna majoritet i parlamentet.
Dess sammansättning blev 57 konservativa och 11 oavhängiga socialister
eller tillsammans 68, medan majoriteten är 80, då totalantalet uppgår
till 158. Socialisterna erhöllo 44, de demokratiskt framstegsvänliga 13 och’
radikalerna 16 eller tillsammans 73. Tungan på vågen bli därför diverse4
småpartier med tillsammans 17 representanter.
Några uppgifter om röstfördelning ha icke meddelats utom för
huvudstaden, där socialisterna ha sitt starkaste fäste. Buenos Aires väljer 32 de-*
puterade, av vilka majoriteten får 22. Dessa tillföllo socialisterna, som
erhöllo över 170,(000 röster, medan den konservativa alliansen fick
90,000 och besatte de återstående 10 platserna. Alliansens lista omfattade
i huvudstaden 10 oavhängiga socialister, och således representeras
Buenos Aires av till namnet idel socialister. Vid senaste valet i mars 1930
erhöllo socialisterna 83,000 röster och de oavhängiga 109,000.
En jämförelse med ställningen före revolutionen säger dock ickö
mycket, då helt andra synpunkter nu varit dominerande.
Deputeradekammarens tidigare sammansättning kan kanske ändock vara av ett visst
intresse. Den bestod av 100 irigoyenister, 11 antipersonalister, 26
konservativa, 3 demokrater, 1 liberal, 1 socialist och 16 oavhängiga socialister.
Man får emellertid vid en jämförelse även komma ihåg, att valsystemet
i och för sig möjliggör häftiga kastningar.
Det har i det föregående talats om socialister och oavhängiga
socialister. Vad är då skillnaden? Socialisterna äro anslutna till andra
inter-nationalen och hylla dess program och ha bl. a. krävt socialisering av
gruvor och oljekällor, möjligheter för samhället att förvärva jord o. s. v.
De oavhängiga däremot synas ha en mera borgerlig inställning, men å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
