Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 31 jan. 1932 - Henrik de Man: Sociala krafter i Tysklands kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egentligen borde räknas som det normala understödet för
konjunkturarbetslösheten. Däremot få omkring 30 proc. ännu
kristidsunderstöd, under det att mer än 34 proc. falla välfärdsunderstödet, alltså
egentligen den offentliga välgörenheten, till last.
Det är klart, att när arbetslösheten för en så stor del av
industriarbetarna betyder antingen ett redan beständigt öde eller ett
ständigt hot, måste dessa massor med tiden mot det uppåtstigande
proletära överskiktets sociala optimism ställa en likaledes på egen
erfarenhet grundad social pessimism. Under det att det stigande sociala
skiktet efteråt liksom förut sätter in sin insats på stigande välstånd,
håller den sjunkande delen på katastrofen. I sista hand motsvarar
skillnaden mellan kommunistisk och socialdemokratisk antikapitalism
skillnaden mellan förtvivlan och hopp, så som den visar sig i de
olika riktningarna hos de samhälleliga utvecklingstendenserna
åtminstone i våra dagars Tyskland. Inte som om denna skillnad vore
alldeles oöverkomlig, ty med en ökad insikt låter sig såväl det
arbetande överskiktets intresse för avtalen som det arbetslösa
underskiktets intresse av understöd och arbetsanskaffning sammanföras
under ett högre gemensamt intresse av en samlad proletär
maktbildning. Just den nuvarande ekonomiska krisen jämte dess politiska
följdföreteelser skapar, ju skarpare de äro, ständigt skäl att
uppfatta detta gemensamma proletära intresse som ett ekonomiskt
intresse av att undanröja konkurrensen mellan arbetande och
arbetslösa och som ett politiskt intresse av ett försvar för den proletära
organisations- och handlingsfriheten överhuvud. Problemet är alltså
inte olösligt, men det är ett problem som i hela sin skärpa och
omfattning måste förstås, om man skall undvika felaktiga lösningar.
Som en sammanfattning kan man alltså säga, att de tre för våra
dagars Tyskland karakteristiska formerna av antikapitalism
motsvara tre sociala typer av antikapitalism: den revolutionära
kommunistiska antikapitalismen hos den sjunkande delen av
industriproletariatet, den reformistiska socialdemokratiska antikapitalismen hos
den uppåtstigande delen av detta proletariat och Hitlerrörelsens
nationalistiska antikapitalism inom manschettproletariatet och den
proletära medelklassen.
Jag vet i hur hög grad sådana schematiseringar som denna ofta
innehålla felkällor, hur lätt de kunna göra våld på mångfalden av
politiska idérörelser med alla deras egendomliga schatteringar och
övergångsföreteelser. Jag har också här mindre haft i sikte att måla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
