Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 29 febr. 1932 - Ernst Wigforss: Socialdemokrati och konsumentintresse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 Ernst Wigforss
aktuella diskussionen är det ju framför allt tal om konsumenternas
rätt att njuta fördelarna av billiga priser på världsmarknaden. För
övrigt är som bekant högre arbetslöner inte detsamma som dyrare
produktionskostnader. Det finns alltså på mycket stora områden,
kanske de största, inte något omedelbart och ofrånkomligt samband
mellan högre arbetslöner och högre varupriser, medan de direkt
pris-reglerande åtgärderna från statens sida innebära en påtaglig
belastning av konsumenterna.
Men om på detta sätt området för den möjliga inkonsekvensen
göres mindre, försvinner därmed inte problemet. På lokala
marknader kunna löneökningar höja priserna, och om samma tendenser
till lönestegring göra sig gällande i olika länder, är det t. o. m.
möjligt att tänka sig "världsmarknadspriserna" beroende av
lönenivån. Under alla förhållanden kan man väl påstå, att
konsumentsynpunkterna inte inom arbetarrörelsen eller socialdemokratin
tillmätas någon dominerande betydelse, då det gäller att ta ståndpunkt
till en lönerörelse. Om de mera tveksamma fallen lämnas ur
räkningen, återstår utan tvivel ett stort område, där socialdemokrater
äro fullt beredda att låta högre arbetslöner bäras av konsumenterna
i form av stegrade priser. Hur stämmer det med deras motstånd
mot tanken att hjälpa t. ex. betryckta jordbrukare genom tullar eller
andra prishöjande åtgärder?
Svaret har två sidor, som båda äro ägnade att belysa vad det
egentligen är som ligger bakom det myckna talet om
konsumenternas intressen. Då en grupp lönarbetare lyckas höja lönen, betyder
det att de enskilda medlemmarna vinna ungefär lika mycket och att
det konsumenterna eventuellt få betala mera, blir på ett ur
socialdemokratiska synpunkter rimligt sätt fördelat. Om lönen stiger med
tio öre i timmen, blir det en femma i veckan och kanske ett par
hundra kronor om året. Men en prisstegring genom tull och liknande
åtgärder kan ge den ene jordbrukaren ingenting, den andre hundra
kronor, den tredje tusen eller kanske tio tusen. Den ene arbetaren
kan inte prestera så avsevärt mycket mera än den andre i form av
arbetstimmar eller arbetsresultat, men den ene företagaren kan
leverera hundrafalt mera varor än den andre, därför att han äger
hundrafalt mera jord eller kapital. Om det sålunda i ett givet fall kunde
anses rimligt, att den ene näringsidkaren finge hjälp även på
bekostnad av konsumenterna behöver det inte vara fallet med den andre.
Man märker att huvudsynpunkten till sist inte blir konsument och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
