Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 29 febr. 1932 - Victor Svanberg: Poesi i nödtider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Poësi i nödtider 143
skald. Dock gör man honom blott en otjänst, om man jämför.honom
med tankediktaren bland vår generations skalder, Erik Blomberg.
Hur äkta Sten Selanders livsångest än må vara, så stark är den ej
att den ger mörk färg eller vibrerande rytm åt versen. Hans rytm
flyter alltid lika jämn, hans färger äro alltid lika behärskade. Han
är ingen inåtvänd grubblare utan en utåtvänd berättare.
Därför tolkar han bättre än abstrakt filosofiska problem de
konkretare sociala. Visserligen får man ej vänta sig någon genomförd
samhällskritik. Fast han — som vi redan hört — har öppet sinne
för konkurrensens förbannelse och lider av att vara dels utsugare
dels själv utsugen i penningens samhälle, förmår han ej se annat
än utopi och dogmatism i socialismen. Han tror, säger han, på
frihet och broderskap men inte på jämlikhet, och med avväpnande
självironi kallar han sig "frasliberal".
Men inom de gränser, som medveten skepsis och omedveten
miljöbundenhet dragit, har han en ärlig och konstnärligt skapande social
medkänsla. Snickaren i ett källarfönster, murarna på ett nybygge,
sättaren tvärs över gården från redaktionsfönstret, de och många
fler väcka hans sympati. Han ville kunna nå in genom kläderna,
som skilja, till det mänskliga, som förenar. Oftast hinner han ej
till mer än en kontur och en aning.
En gång blir dock en dylik avståndsteckning småningom en
närbild, som man ej glömmer så fort. En man sitter på Kungliga
biblioteket och läser Tegnér. En enkel man, rent av trasig, vilket
rörande bildningsintresse! Det är iakttagarens första reflexion, men
snart förstår han bättre: boken är vald på måfå, till att dölja, att
mannen begagnar biblioteket till värmestuga. Han läser inte, bara
låtsas. Svält dödar inte kroppen bara, svält dödar själen också:
Vad är den själens hemlöshet och hunger
och vilsna trötthet, som vår vers besjunger,
mot riktig hunger, hunger efter mat,
och verklig hemlöshet och verkligt hat?
Vi pysslar med de psykiska förloppen
och andens nöd. Men han har nog av kroppen.
När den har svultit halvt om halvt ihjäl
har man ej råd att hålla sig med själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
