Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 29 febr. 1932 - Händelser och spörsmål - Laval-Tardieu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 191
i Frankrike har att röra sig med, är det ett faktum, att den avgörande,
centern graviterat åt höger. Å andra sidan ar det en allmän tro, att de
kommande valen så som läget nu är, icke osannolikt skulle ge ett mer
eller mindre betonat vänsterutslag. Det finns många orsaker att förmoda
detta, dels resultatet av olika fyllnadsval, dels utgången av
generalrådsvalen förra hösten, dels de radikala organisationernas och den radikala’
pressens snabba växt och sist men kanske icke minst de försök som gjorts
från högerns sida att med konstlade medel söka bevara majoriteten4
ännu en tid.
Man gjorde trevare åt två håll. Dels talades det om att i nuvarande
kritiska tid förlänga den nu sittande deputeradekammarens mandat och
dels gjordes ett mera allvarligt försök att ändra om valsystemet, så att
utsikterna skulle bli större för högerns representanter att bli valda. Vid
det rådande systemet med majoritetsval i enmanskretsar men med omval,
ifall ingen kandidat uppnått absolut majoritet, förmådde högern i regel
att från början koncentrera sig på en kandidat medan vänstern gärna gick
fram med två eller tre i första omgången, helt naturligt, då den är
splittrad på en borgerlig riktning och en socialistisk. Förslag framlades
nu av Clemenceaus forne medarbetare Mandel, att den som vid första
omröstningen nådde 40 o/o av rösterna skulle förklaras vald. Senare
ändrades procentsiffran till 25 för att i slutvoteringen helt bortfalla, så
att relativ majoritet av än så ringa storlek skulle bli avgörande.
Förslaget bekämpades med alla medel av vänstern. Socialisterna
be-drevo regelrätt obstruktion genom att framlägga allehanda motförslag,
genom att begära omröstning om allt möjligt, protokoll,
förhandlingsordning, detaljändringar o. s. v. Till slut lämnade vänstern i samlad trupp
kammaren, då allt motstånd visade sig förgäves, förlitande sig på att
senaten med vänstermajoritet, om än ljum, skulle fälla förslaget.
Regeringen hade visserligen icke direkt engagerat sig för ändringen,
men det antogs på goda grunder, att den sågs med välvilja. Innan
förslaget kom fram inför senaten hade emellertid regeringen redan störtats
på en interpellation om dess allmänna politik, ja icke ens det, ty den
avgörande omröstningen i senaten företogs på en fråga om när denna
interpellation skulle besvaras.
Situationen var nu den, att kammaren med sin högermajoritet
givetvis stödde en högerregering, medan senaten hade fällt den. Lösningen,
syntes svår, men den franska politiken bjuder många möjligheter. Den
logiska konsekvensen borde kanske ha varit en koncentrationsregering med
huvudsaklig uppgift att genomföra valen, men så ville icke högern. Dess
starke man Tardieu sköt Laval framför sig och lyckades hindra Painlevé,
vänsterns designerade premiärminister att samla ihop ett kabinett med,
tillräckligt bred grundval. Uppdraget gick då till Tardieu själv. Han
var säker om majoritet i kammaren och inför senaten behövde han icke
omedelbart träda och det var föga sannolikt, att den höga församlingen
skulle finna sig ha anledning att genast ånyo interpellera eller söka fälla,
endast den fick sin vilja igenom beträffande vallagen. Tardieu lovade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
