Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1932 - Al Vanner: Fransk politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 Al Vänner
slottsherrar från de trakter av Frankrike borta i väster, i Vendée,
som sist släppt den monarkiska tanken.
Men så finns det också partibildningar, som icke äro
representerade i parlamentet, åtminstone icke mera officiellt. Det finns ett
nationellt och socialt republikanskt parti, som beteckningen fascism
knappast misskläder. Den strama ordningen, väl mången gång ett
önskemål i det fria Frankrike, lockar dem. Men Frankrike framför allt.
Mera klart utformat fascistiskt, med termen använd, är det nya
först efter valen 1928 grundade syndikalistiska republikanska
partiet. Namnet säger egentligen allt, som behöver sägas.
Lika nytt och nyare är ett agrarparti, som säger sig vilja företräda
jordbrukets intressen. Om det någon gång kommer att spela en roll,
bör man kunna vara säker om att dess politik kommer att bli krasst
klassegoistisk, ty man formulerar sin grundsats så, att bondeklassen
ekonomiskt sett icke har något intresse gemensamt med andra
produktiva klasser. De sociala lagarna verka inom jordbruket rakt
motsatt mot i andra näringsgrenar. Införseln skall hejdas och exporten
uppmuntras och inga gränser sättas för priserna.
Man bör icke helt förbigå action française, den monarkistiska
organisation, som visserligen väl inte betyder fullt så mycket, som man
av dess högljudda språk kan förledas att tro, men som dock ofta låter
tala om sig. Rörelsen föddes ur dreyfusstriderna som en reaktion
mot de förmenade främmande stämplingarna mot den franska armén.
Den bekämpar den republikanska regimen över huvud taget och vill
tillbaka till kungadömet. Det är den främsta programpunkten kring
vilken de andra av underordnad betydelse gruppera sig. Vid
organisationens sida står också en ungdomsorganisation.
Om det franska folket i stort sett icke är politiskt stramt
organiserat, så saknas ingalunda alla upptänkliga patriotiska och
medborgerliga ligor och föreningar med mer eller mindre klara politiska mål
eller med officiell partilöshet. Vilken roll de faktiskt spela är svårt
att bedöma, då många medlemmar antagligen äro dubbelorganiserade.
Endast i undantagsfall svara politiska organisationer mot de
parlamentariska grupperna och icke alltid bära de, då de förekomma,
samma namn. Värre är emellertid, att samma eller rättare sagt
motsvarande grupp i senaten icke lystrar till samma benämning som
kammargrupperna. Senaten omfattar blott 314 medlemmar mot
deputeradekammarens nuvarande 612 och kommande 614 och gruppernas
antal är också betydligt mindre. Antalet medlemmar ökades från
300 till 314 vid Elsass-Lothringens återförening med Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
