Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1932 - Victor Svanberg: Storstadsrealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 Victor Svanbe†t)
präst blir själasörjare vid exekutionen efter det röda upproret och
praktiserar ställföreträdande lidande genom att låta sig arkebuseras i
stället för en rödgardist, som slagit ihjäl prästens bror till hämnd för
att denne förfört hans hustru. Hemmer har som synes brottats
roed paradox synd- och försoningspsykologi a la Dostojevski. Det
är skada, att han alls inte lyckats, hans stil och hans känsla är ej
böjlig nog. Man får nog ett starkt intryck av samvetet i hans bok
men ett mycket svagt intryck av mannen, syndaren, som skulle gjort
samvetet levande.
Vi ha i Sverge haft en enda diktare, som kunde blivit vår
Dostojevski, emedan han kände och medupplevde både det onda och det
goda hos människor, ej bet sig fast i någotdera utan anade
sammanhanget mellan gott och ont. Den diktaren var Hjalmar
Bergman. Men han blev aldrig vår Dostojevski, emedan han aldrig tog
sig själv på allvar. Eller kanske borde jag säga, att han dog, när
han börjat se allvaret i gyckelspelet. En postum novellsamling,
Labyrinten, varierar hans bittra lära, att missförståndet är livets högsta
lag, som sätter pistoler i händer på dem vi ville smeka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
