Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 3 maj 1932 - Ernst Wigforss: Pånyttfödd kapitalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pånyttfödd kapitalism 271
ordats av Nationernas förbund och centralbankerna, huvudmassan av
utlandslån till offentliga myndigheter i de skuldsatta länderna hellre
borde ha uteblivit."
Efter denna salva mot staters och kommuners sätt att sköta affärer
har Salter en viss svårighet att klara ut, hur den nya och nödvändiga
kapitalexport, som han förordar, skall kunna kringgärdas med
tillräckliga garantier. I den mån det är konkurrensen mellan
hänsynslösa långivare som är olyckan anser han den kunna avvärjas genom
något slags sammanhållning mellan ett litet antal stora finanshus i
U. S. A., England och Frankrike under ledning av dessa länders
centralbanker, bakom vilka i sista hand står den statliga auktoriteten.
Ty Salter litar inte på att "spararna" tillräckligt hastigt skola få
igen sitt förtroende för de stora lane förmedlande finanshusen, om
inte staten kommer med och garanterar.
Även kapitlet om skadestånd och krigsskulder innehåller mycket av
intresse, inte minst vid behandlingen av den ömtåliga
sammankopplingen mellan Amerikas fordringar och Europas nedrustning.
Sambandet mellan skulder och skadestånd anses däremot numera vara
ofrånkomligt, och med en annars i boken sällsynt hänsyns frihet, då
det gäller de stora nationella opinionerna, heter det om den
amerikanska kongressens nyligen voterade resolution om krigsskulderna:
Det är i själva verket inte tänkbart att en del av det invecklade systemet
av förpliktelser från kriget skall i grund förändras, och det övriga stå orubbat
kvar; att de som ha att fordra skadestånd av Tyskland inte skola få något,
men likväl fortsätta att utan nedsättning betala sina krigsskulder. Här är det
återigen långivarnas sak att avgöra, om det är de som skola ge ackord, eller
låntagarna som skola inställa betalningarna. Kung Knut kunde lika väl bjuda
tidvattnet att inte röra vid hans tron som den amerikanska kongressen att
förordna, att "främmande länders betalningsskyldighet till Förenta staterna icke
på något sätt må avskrivas eller förminskas."
Fastän Salter anser, att ett slopande av hela krigsskadeståndet
skulle innebära den största lättnaden för världens ekonomiska liv,
diskuterar han olika vägar att finna en kompromisslinje som kunde
tänkas acceptabel. Ju snabbare man kan komma till uppgörelse desto
bättre. Och sedan parterna i Europa kommit överens, kunna de
gemensamt förhandla med Amerika om skulderna. I fråga om
handelspolitiken synes ju världen ha kommit så långt på
avstängnings-vägen, att en vändpunkt borde vara nära, om man inte vill ta steget
ut till självförsörjning för de olika staterna. Salter pekar på att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
