Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 3 maj 1932 - Händelser och spörsmål - Donaufederation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308 Händelser och spörsmål
kurrens med Amerikas eller Sovjets väldiga maskindrivna gods är den
spannmålsproducerande smådriften slagen till slant.
: Före kriget gick en ständig ström kapital från Frankrike till
Ryssland. Efter kriget har Frankrike placerat betydande kapitalbelopp hos
dessa nya stater för att politiskt kunna behärska dem och ha dem soim
en maktreserv i Tysklands rygg. Men det franska kapitalet har icke gått
till näringslivets uppbyggnad utan till utjämning av budgeterna. Det har
gjort, att långivaren icke omedelbart haft påtagligt intresse av att en,
rationell organisation genomfördes, men om utsikt till förräntning ooh
amortering i längden skulle bli möjlig, var det naturligtvis också
nödvändigt, att dessa länders ekonomi sattes på solid grund.
Den stat, som först behövde hjälp, var Österrike. Däri har man att söka
en av orsakerna till det framkomna förslaget om tullunion med Tyskland,
vilket skulle skapa större marknad för de österrikiska näringarna. Att det
låg politisk spekulation bakom bör man nog inte frånse, men för
Frankrike tedde sig det hela som enbart politik, soim ett försök att etappvis
nå fram till Ansohluss. Projektet vältes med internationella dqmstoleiis
i Haag hjälp.
Något måste emellertid göras. Frankrike har visserligen fortsatt sin
långivning men inga teoken till lättnad förmärktes och det blev riskabelt
att utan vidare fortsätta på denna väg. Kritiken började bli högljudd
inom landet. Det är nu, som Tardieu kastar fram sin plan om en
donaufederation omfattande de fem staterna Österrike, Ungern, Tjeckoslovakien,
Jugoslavien och Rumänien. Sedermera har också Polen anhållit få vara
med på ett hörn odh Bulgarien har förts fram både av sig själv och andra
såsom en naturlig medlem i en dylik federation.
Förslaget gide ut på att dessa stater inom sig skulle ge tullpreferens.
Någon egentlig tullunion, såsom tidigare fast mera i förbigående
föreslagits av England, var det således idke tal om. Det var emellertid icke
enbart Frankrike, som var intresserat av en nyordning. Även England
har givit betydande lån till ett par av staterna. Särskilt är det
emeller-jtid Tyskland och Italien, vilka såsom grannar och såsom de av
stormakterna, som ha de intimaste handelsförbindelserna med donauländerna,
som äro direkt och påtagligt berörda av varje förändring.
England synes ha varit villigt att ta under övervägande olika vägar
och motsatte sig inte direkt tanken på den föreslagna federationen. För
Tyskland och Italien ställde det sig annorlunda. För dem framträdde
mest, liksom för Frankrike i fråga om tullunionen Tyskland—Österrike,
den politiska sidan. Man fruktade, att Frankrike skulle ytterligare stärka
sin politiska ställning i dessa länder odh ännu fastare knyta sina vasaller
till sig utan att egentligen ge något i gengäld, medan affären åtminstone
delvis finge bekostas av Tyskland odh Italien.
Man hade emellertid reellare skäl att komma med. Man kunde eller
sökte åtminstone att med siffror visa, att verklig hjälp icke kunde ges
på den vägen. För att agrarstaterna skulle kunna erhålla avsättning för
sina produkter behöves tillgång till en marknad, som kan ta mpt dem.
En sådan skulle icke skapas genom en federation mellan enbart dotnau-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
