Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1932 - Ernst Wigforss: Arbetare och bönder under krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetare och bönder ander krisen 331
cialdemokraterna ha där anfört, att de kommit till den uppfattningen,
att smörpriset genom krisen pressats ner på en alltför låg nivå och
att det därför inte kan anses oskäligt med en höjning. Alltså samma
synpunkter, som bruka anläggas ifråga om fackföreningarnas
lönepolitik.
Jordbrukarna i riksdagen synas ha svårare att frigöra sig från de
exklusiva klassynpunkterna, och under riksdagsdebatterna om olika
krisproblem har man haft det gamla intrycket, att den relativt
väl-situerade bondeklass, som sänder in representanter i riksdagen,
uppfattar en förbättring i lönarbetarnas läge som en fara och fortfarande
inte kan se sammanhanget mellan en välbetald arbetarklass och en
bättre marknad för jordbruksprodukterna. För stor vikt bör väl inte
fästas vid enstaka yttranden, men då en frisinnad jordbrukare tror
att sänkta löner kunna tvinga arbetarna att dricka mjölk i stället för
öl, och en bondeförbundare tror sig ha märkt att arbetslösa hålla till
godo med "den grövre sortens livsmedel, som jordbrukarna
producera", tydligen i motsats till någon annan slags konsumtion vid bättre
arbetstillgång, är det inte fritt att man tycker sig höra ett genljud
av en djupt rotad ovilja mot de till synes välavlönade arbetarna i
städer och industrisamhällen.
En viss förenkling av diskussionen om de socialdemokratiska
förslagen till statsingripande har i alla händelser åstadkommits genom
de borgerliga partiernas alltmera ljumma anslutning till
näringsfrihetens principer och deras delvis radikala godtagande av statliga
åtgärder, såsom nödvändiga vid bekämpande av krisen. Tullarna ha
ju alltid kunnat anföras såsom ett avsteg från tron på det enskilda
näringslivets förmåga att hjälpa sig själv, men tullarna ha sen
gammalt placerats i en särklass och inte gärna erkänts såsom paralleller
till "socialistiska" förslag från arbetarsidan. Nu har
spannmålsreglering och sockersubvention och mjölkreglering ryckt grunden bort
från alla "principiella" invändningar mot socialdemokraternas
krispolitik, och meningsbytet kan föras utan att man plötsligt vid någon
av de ömmare punkterna kastar in någon oantastlig princip, som
klipper av försöken att nyktert väga skälen för och emot.
Det stora alltid från början anförda skälet mot offentliga arbeten
såsom en utväg att bekämpa krisen är därför alls inte någon
princip, om man inte som sådan vill räkna kravet på "sparsamhet" med
allmänna medel. Kostnaderna äro för stora, heter det. Staten har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
