Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 25 aug. 1932 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IN- OCH UTRIKES
£5.8.32.
HERR EKMANS PLÖTSLIGA FÖRSVINNANDE från
den politiska skådebanan kan inte i stort sett ändra
händelsernas gång, även om det medför större ovisshet rörande de
riksdagspolitiska grupperingarna under den närmaste framtiden. Den
reella om också inte formella borgerliga samling mot socialdemokrat
tin, som utgjort den grundläggande företeelsen i de senare årens
svenska politik, rubbas inte. Mellan herr Ekman och det
socialdemokratiska partiet har klyftan alltid varit djup, inte minst därför att
han gjort sig själv till den främste talesmannen för en kortsynt och
hänsynslös borgerlig politik mot de arbetslösa. Men därav följer inte,
att herr Ekman personligen skulle ha varit det egentliga eller det
svåraste hindret för en samverkan mellan socialdemokrati och
"borgerlig vänster". Snarare skulle man kunna säga tvärtom. Den lilla
möjlighet till en förnyad "vänsterpolitik", som kunnat tänkas
föreligga och som socialdemokratiska partiet inte velat ta på sitt ansvar
att radikalt avklippa, har väsentligen varit knuten till herr Ekmans
personliga syn på det politiska läget och hans förmåga att göra sin
uppfattning gällande inom det frisinnade partiet. Det har sålunda
trots allt förefallit socialdemokraterna lättare att på vissa punkter
komma i kontakt med herr Ekman än med större delen av hans
parti. Varmed visserligen inte mycket är sagt.
OM HERR EKMANS önskan att i vissa frågor samverka med
socialdemokratin och att i riksdagen någon gång skapa en
vänstermajoritet gentemot höger och bondeförbundare, hade någon djupare
grund än hans intresse av att framhäva den frisinnade politiken
som en egen borgerlig vänsterlinje, har alltid varit svårt att bedöma.
Osäkert är naturligtvis också, hur länge han kunnat fortsätta att
under den skyddande förklädnaden som vågmästare fylla sin
verkliga roll som ledare av den borgerliga blockpolitiken. Högerns
förhoppningar om att nu kunna flytta denna ledning närmare centrum
av den borgerliga samlingen äro lika uppenbara som naturliga. Så
länge det frisinnade partiet hållits samman av en kraftig hand, har
det utgjort en politisk maktfaktor, som kunnat omöjliggöra om inte
varje regeringsbildning så i alla händelser varje regeringspolitik till
25 Tiden N:r 7, içj2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
