Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 25 aug. 1932 - Ernst Wigforss: Ur krisdiskussionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur krisdiskussionen 403
Tar man den andra stora ingrediensen i nationalregeringens
program, nämligen sparsamhet och nedskärning av alla utgifter, finner
man hos de sex knappast något instämmande alls. De som yttra
sig, göra det med vass kritik. Så inte bara Keynes utan även Clay.
Och Blackett, som har anledning att på längre sikt understryka
behovet av kapital, därför att han vill ha en målmedveten reglering
av kapitalets användning, tvekar inte att ifråga om det ögonblickliga
läget gilla engelska folkets motvilja mot att söka räddningen i en
sänkt levnadsstandard, då krisen inte har sin rot i brist utan i
överflöd. Clay är den som mest sysslar med hela krisens uppkomst,
och han ger sin anslutning till åsikten, att det allmänna prisfallet
beror på bortfallen eller outnyttjad köpkraft. För honom är
utgångspunkten "partiell överproduktion" genom "felinvesteringar". Söker
man räddningen i bevarade priser och inskränkt produktion inom
dessa områden, blir arbetslöshet den omedelbara följden. Sänkas
däremot priserna, spara visserligen konsumenterna en del av sina
utlägg, men det är inte alls säkert, att dessa sparade medel brukas
till andra inköp. Konsumtionen är nämligen till en viss grad stel.
Och lika lite säkert är det, att sparmedlen tagas i bruk för
investeringar i kapital föremål.
"Om vi alltså spara men inte göra bruk av våra besparingar, blir följden,
att rörelsen inom näringslivet minskas; det är enligt min mening vad som
tilldragit sig under de sista två åren."
Och med adress till den enskilde heter det på ett annat ställe:
"Man kan ge ut pengar för att tillgodose löpande behov, eller man kan
ge ut dem för varaktiga nyttigheter, byggnader och maskiner, för att öka
lagren o. s. v. — med andra ord för kapitalvaror, i vilket fall vi kalla
utgifterna för ’investering*. Så länge man konsumerar eller investerar, håller
man näringslivet i gång, men om man slutar upp med att köpa
konsumtionsvaror och inte själv investerar sina besparingar eller lämnar dem åt någon
annan, som gör det, hjälper man till att hämma näringslivet och rörelsen går
tillbaka. Det är ingen särskild förtjänst eller dygd att spara, om man har
råd att ge ut pengar, såvida man inte sparar för att investera."
Det har sitt intresse att på denna punkt så pass utförligt referera
Clay, därför att hans uppläggning av krisproblemet så väsentligt
tar sikte på hela efterkrigsperioden och därför i andra sammanhang
stryker under vissa faktorer såsom krisskärpande, vilka under den
nu akuta krisen i stället enligt den ovan anförda tankegången borde
utgöra mildrande moment. De "stela" engelska lönerna, den hårda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
