Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 25 aug. 1932 - Frans Severin: Planhushållning och organ därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Planhushållning och organ därför 411
tionskapaciteten för en aktningsvärd tid av för starka (excessive)
investeringar i vissa branscher av industrin. Arbetskraften är också
ofta ur stånd att lätt skifta från en sysselsättning till en annan, och
av olika orsaker tar det ofta lång tid att åstadkomma en växling i
produktionen." 1 Anledning till krisen säges sålunda vara oförmågan
att anpassa produktionsresurserna inom olika områden efter
varandra och leda kapitalet i den riktning denna anpassning kräver.
Men denna oförmåga måste å andra sidan bero på frånvaron av
organisation för ändamålet. Vill man befrias från de allvarliga fel,
varav det kapitalistiska produktionssystemet lider, kan sålunda ingen
annan utväg tänkas än att tillföra produktionssystemet den
organisation, vars frånvaro nu framkallar svårigheterna, d. v. s. att ersätta
den "fria konkurrensen" med en plan för produktionen, med en
planhushållning.
I själva verket förutsätter också det liberala konkurrenssystemet
en viss plan, nämligen den ekonomiska automatismen, som av sig
själv och utan härför upprättad organisation genomför
anpassningen genom vinsternas eller kanske rättare vinstutsikternas växlingar.
Under den fria konkurrensen skall enligt teorin överproduktion inom
ett område märkas så omedelbart på minskade vinster, att kapitalet
innan fara uppstått dirigerats till ett annat, där underproduktion
måste föreligga just på grund av att överproduktion förefanns på
det andra. Denna process, d. v. s. de ekonomiska krafternas strävan
till jämviktsläget pågår ständigt och åstadkommer automatiskt med
små men oupphörliga justeringar den anpassning av de ekonomiska
resurserna, som städse skall garantera samhället det största tänkbara
utbyte av våra ekonomiska möjligheter. Att denna
mekanism.misslyckats behöver i våra dagar ingen bevisning. Endast okunnigheten
och den politiska demagogin vågar i dag förneka det, medan det
däremot villigt erkännes från auktoritativt liberalt håll. Det är ju
rätt signifikativt, att en av världens mest bekanta nationalekonomer,
John Maynard Keynes, betitlar en av sina uppsatser "Slutet på
laissez-faire" och för övrigt skriver, att han inte invänder något mot
socialismen därför "att den söker engagera människornas altruistiska
impulser för samhällets tjänst, eller för att den förkastar
laissez-faire, eller för att den förnekar en människas naturliga frihet att
göra en miljon eller för dess kurage till djärva experiment. Detta
1 The Course and Phases of the World Economic Depression Geneva,
1931, ,sid. 262.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
