Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 25 aug. 1932 - Händelser och spörsmål - Fascismen i Japan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 445
över till Mandsjuriet för att organisera landet finansiellt och industriellt,
mötts av M tyst motstånd från arméledningens sida, varigenom allt
effektivt arbete omöjliggjorts. Som ett tredje huvudelement i den
japanska fascismen kan nämnas »de dödsdömda lantmännens förbund», som
inspireras av samma idéer som reservisterna men har en annan social
rekrytering.
Under de senaste valen deltogo de japanska fascisterna eller
nationalsocialisterna, som de kanske med större fog kunna kallas, med energi
i valkampanjen, men de kunde likväl ej genomdriva valet av någon av
sina kandidater. Ett par av de största och mest uppmärksammade mötena
i Tokio hade emellertid anordnats av fascisterna.
Inför oppositionens tryck kunde regeringen ej hålla stånd utan tvangs
att demissionera. Kejsaren vädjade då som sista lugnande utväg till
prins Saionji, en nu nittiotreårig man, som spelat en framträdande roll i
Japans politik ända sedan 1868. Han tillhör Seiyukai men har erhållit
ett enastående renommé som politiker i sin egenskap av s. k. Qenro.
Dessa Genre (»statsmännens äldjste») voro en grupp statsmän, som under
de svåra omvälvningarna 1868 spelade en ledande roll i Japans politiska
liv och alltsedan dess åtnjutit en enastående popularitet och respekt bland
det japanska folket. Genro har på så sätt kommit att fungera som ett
slags icke konstitutionell extra regering vid den parlamentariskt valda
regeringens sida, och dess roll har varit den politiska buffertens i en stat,
som undergått förvandlingen från asiatisk autokrati till västerländsk
parlamentarism. Bland dessa 1868 års män är prins Saionji den sista
kvarlevande, och han har på grund härav fått en ställning à la Japans
delfiska orakel.
Den 15 maj ägde mordet på premiärminister Inukai rum och samtidigt
företogo yngre officerare i uniform bombattacker mot det konservativa
partiets lokaler, japanska banken m. fi. offentliga byggnader och
bankpalats. Man skulle av de bryska terrormetoderna kunna få intrycket, att
det här rörde sig om en ren Jklickopposition, men så var icke fallet.
Några dagar senare uppvaktades nämligen krigsministern, general Araki,
av ett par högre officerare, som förelade honom ett dokument, som av
tidningarna kallades »ultimatum». Däri förklarades att »armén icke
skulle foga sig i att landet försåges med en parlamentariskt vaid
regering». Endast ett nationellt kabinett kan inge det förtroende hos
nationen, som regeringen i så hög grad är i behov av tack vare det
invecklade utrikespolitiska läget». Det var alldeles tydligt, att man i
militärkretsar med »nationell regering» helt enkelt menade en fascistisk regering,
och som kandidat lanserades t. o. m. Hiranuma, ledare av en
fascistorga-nisation. Uppdraget att bilda regering gavs emellertid åt amiral Saito,
vilken torde intaga ungefär samma mellanställning som von Papen i
Tyskland.
Om den rent imperialistiska anda, som sätter sin prägel på den
japanska arméledningen, behöver man icke sväva i okunnighet, då de högre
japanska militärerna på intet vis sticka under stol med sina synpunkter.
Så publicerade den franska tidskriften Le Mols (vars japanska korrespon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
