- Project Runeberg -  Tiden / Tjugofjärde årgången. 1932 /
473

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 10 sept. 1932 - Otto R. Wangson: Kvinnan och arbetet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kvinnan och arbetet 473

måste det vara en man, har jag ögonblicket därpå reflekterat: varför?
Och har man kommit så långt i eftertanke, så gäller det att inte
stanna och slappt godta första bästa gottköpsargument, som här
erbjuder sina tjänster. Och framför allting annat: inte lita på sin
"instinkt". Det, om något, är kvinnogöra (kvinnorna lia också för
denna funktion ett sjätte sinne, lyhördare och skarpsyntare och
känsligare än våra fattiga fem!) ; och en mans instinkt är bara hans sämre
jag eller i bästa fall en självbedragare . . .

Vanetänkandet sitter oss i hjärnan och konservatismen i blodet.
Allting, som vi icke äro vana att se eller höra, förefaller oss stå på
gränsen till det galna eller löjliga. Ett främmande språk låter för
våra öron som gallimatias .. .1 Och Hjalmar Söderberg, som en gång
i förra seklet roade sig att utmana skick och bruk på
stockholmsrestaurangerna genom att beställa te (tänk: en man, på en krog, och
te!) uttittades obönhörligt som "en tokig utlänning" (alla utlänningar
äro tokiga). Världskriget, som möblerat om en hel del även i vår
tanke- och föreställningsvärld, har emellertid stuckit hål på åtskilliga
härskande fördomar i kvinnofrågan. Då männen i krigsländerna
fingo rycka ut till skadegörelse på liv och egendom, då var
ögonblicket inne att inte minst på konservativt håll likvidera sin
fördomsfullhet : kvinnorna passade plötsligt för en massa alldeles omöjliga yrken
— och "skötte sig som hela karlar". Enligt enstämmiga
vittnesutsagor. Det är sant, det där behöva vi i vår lilla lugna avkrok av
världen inte hålla reda på, vi kunna naturligtvis, ännu en tid, leva
högt på vår okunnighet och känna oss stolta över den... Men det
är nu i alla fall faktiskt så, att kvinnorna i handling bevisat sin
duglighet och lämplighet inom en obehagligt lång rad av "mannens
arbetsområden". Jag upprepar det: jag tror alls inte, att män och
kvinnor äro jämbördiga; de äro, som det nyss sades, ojämförbara
storheter. Men om den ene till äventyrs skulle ha en högre intelligens,
så har den andra i stället en finare intuition; om den ene har större
kroppsstyrka, så har den andra (kanske!) större seghet. Och så
vidare! Vilka egenskaper, som i det långa loppet äro mest
värdefulla för den ena eller den andra arbetsprestationen är svårt att
avgöra och är i de flesta fall icke utexperimenterat. Låt mig ta ett
exempel. Vem är bäst lämpad att föra bil, mannen eller kvinnan?
Det är möjligt, att mannen har en snabbare och säkrare uppfattning,

1 T. ex. skånska i Stockholm; stockholmska i Skåne förstås av infödingarna,
om det talas långsamt, men låter ohyggligt "tillgjort".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:37:04 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1932/0477.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free