Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 10 sept. 1932 - Otto R. Wangson: Kvinnan och arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476 Otto R. Wangson
Detta avser, som namnet anger, skydd för industriarbet er sk or na.
Man fann nämligen, att kvinnorna i sin egenskap av mödrar inom
den industriella produktionen utsattes för skador och faror, som på
grund av denna deras dubbelställning i samhället kunde bli inte bara
för dem själva utan för hela samhället ödesdigra. Mot dessa faror
kunde de icke värja sig av egen kraft. Samhället måste skänka dem
det nödvändiga skyddet genom lagstiftning. Och samhället gjorde ju
därmed ingenting annat än skyddade sig självt.
Nu söker man plötsligt från Open-Doorhåll vädja till kvinnornas
honetta ambition och undanber sig, en smula otacksamt vad det
beträffar, allt manligt beskydd... Det är typiskt, att denna appell till
resning ur förnedringen inte kommer från arbeterskehåll, där man
dock bäst bort känna, tyckes det, var skon klämmer, utan från en
flock över- och medelklassdamer, som kunde ha övernog att beställa
med att sopa rent för egen dörr: att få likställigheten inom sina egna
kretsar respekterad och genomförd.
Man kan naturligtvis kalla skyddslagstiftningen för kvinnor en
"undantagslagstiftning" — på samma sätt som man kan kalla all
skyddslagstiftning så. Det är dock ingen vanlig terminologi och heller
ingen riktigt träffande ... På arbetarhåll erkänner man nämligen
reservationslöst, att samhällsintresset skall vara ledstjärnan för även
sociallagstiftningen och ha det avgörande ordet vid alla
intressekollisioner. (Sedan kan man visserligen ha olika meningar om vad
samhällsintresset i enstaka situationer innebär och bjuder.) Hur ofta
inträffar det inte, att en socialpolitisk åtgärd, särskilt på
arbetarskyddets område, kommer i konflikt med enstaka proletära
gruppintressen (t. ex. ackordsförtjänsterna). Men den genomföres, om
samhällsintresset så bjuder, inte trots arbetarklassens motstånd utan
vanligen under dess intresserade och förstående medverkan.
Det är möjligt, att man skulle få lättare att förstå varandra och
förebygga många missförstånd och överdrifter på ömse håll, om
anhängare och motståndare till kvinnoskyddet kunde komma
överens om en gemensam principiell utgångspunkt för diskussionen och
lagstiftningsarbetet. Om man på ömse håll medger, att skyddet inte
i första hand avser kvinnorna som individer utan i deras speciella,
naturbestämda egenskap av mödrar, så har man möjlighet att följas
åt ännu en bit på vägen. Kvinnoskyddet har följaktligen dikterats
mindre av hänsyn till kvinnornas individuella intressen än till
samhällets.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
