Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 2 okt. 1932 - Otto R. Wangson: Kvinnan och arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528 Otto R. Wangson
dock den andra anställningen plägar vara av ganska sekundär natur,
en s. k. bisyssla. Emellertid är det inte, i varje fall inte i första
rummet, dessa verkliga dubbelanställningar man vill åt. Förlitande
sig på ordets makt över tanken, har man klistrat den impopulära
beteckningen på ett helt annat och därifrån väsensskilt förhållande,
nämligen att man och hustru genom arbete båda bidraga till
familjens försörjning. Det är detta som är så över all beskrivning
upprörande.
Varför? Ja, den som kunde säga det. Det är inte det minsta
upprörande om en man och en kvinna, som bo var för sig, båda ha
arbete, inte ens om de skulle råka vara lite glada i varann och hälsa
på varann rätt så ofta. Bara de inte slå sina påsar ihop och, alla
tiders största förbrytelse, besegla sitt kamratskap med vigsel. Då
är det färdigt. Då blir som genom ett trollslag kvinnan varg i
veurn på arbetsmarknaden. Hon förlorar sin individualitet och
frihet och blir ett bihang till mannen. Hennes plats är i hemmet,
deklamera goda socialister med en salvelse, värdig en kälkborgare
från förra seklet. Hennes stora, heliga uppgift är att föda och
fostra barn —- och att koka mat, lappa, tvätta, skura och städa samt
i allt övrigt vara sin höge herre och gemål till ögnalust och behag.
Det vill säga det sista säger man inte. Man behöver väl inte skrika
ut allt vad man tänker. (Tanken är fri. . .).
Men om ödet skulle förvägra henne några barn? Och, sedan hon
fött sina två à tre barn — vad blir det så kvar av hennes höga,
heliga uppgift? Ingenting annat än matlagning, lappning etc. etc.
Och dessa husliga sysslor, liksom) allt arbete, i all ära, men inte stå
de väl i någon sådan särklass, att deras utförande kan åläggas
kvinnorna som en slags samhällelig värnplikt? Många, kanske de flesta,
ha en särskild fallenhet och lust för detta arbete; de komma ju då
på sin rätta plats som hembiträden eller hustrur. Men nog är det väl
ända en smula förmätet av oss män att med maktspråk förvisa alla
kvinnor, oberoende av utbildning, anlag och intressen, till kök och
barnkammare? Jag upprepar det: det innebär ju ingen ringaktning
för det husliga arbetet, om man säger, att det finns kvinnor, som
inte passa för det och som inte äro utbildade för det men som äro
utbildade och utmärkt väl passa för andra yrken. Oss mtän stå alla
yrken öppna, även som gifta. Det skulle inte falla någon vettig
människa in att fordra av en manlig folkskole- eller läroverkslärare att
han vid ingående av äktenskap skulle lämna sin tjänst och bli snic-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
