Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 2 okt. 1932 - Victor Svanberg: Halvmodernt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALVMODERNT
Av Victor Svanberg.
En våning med bad men utan värmeledning kallas halvmodern
och en våning utan sopnedkast faller väl snart inom samma kategori.
Artur Lundkvist bebor i stället för den traditionella lilla poetiska
vindskammaren ett rymligt enkelrum. Bad har han, och det användes
flitigt både av honom och sångmön. Men däremot saknar han
sopnedkast och även värme, fruktar jag. Hans poesi är halvmodern.
Han kan mycket: kan måla i ord vad än som önskas. Han har,
så ung han är, redan gjort en insats i vår litteratur. Han har varit
med om att inmuta en ny domän åt svensk dikt: storstaden, sedd i
gröd- såväl som i flygperspektiv.
Det är ett hederligt hantverk och skall visst ej klandras, allra minst
av mig som för länge sen beställt dikt över de motiv som Lundkvist
valt. Likväl ser jag mig tvungen att anmäla, väl ej missnöje, men
besvikelse. Varför skall denna begåvade unga skald stanna i
halvmodernism?
Av en livsåskådning, som Lundkvist och andra kalla den nya
hedendomen, har han fattat och tillägnat sig blott ytterkonturerna.
Gång på gång och senast i essäsamlingen Atlantvind uppställer
han som motsatser kropp och själ, sinnlighet och andlighet, driftliv
och tankeliv, omedvetenhet och intellektualitet. Jag förbigår alldeles
det egna faktum, att en antiintellektualist vinnlägger sig om så stor
beläsenhet som Lundkvist; det synes ovisst, om hans förakt för
böcker kommer av för liten eller för mycken läsning. Huvudsaken
är, att hans förkunnelse är en föråldrad och ofruktbar dualism. Mot
överdriven kristen översinnlighet sätter han — satte hans lärofäder
— en lika forcerad undersinnlighet, som i sina praktiska
konsekvenser blir ytterst obetydligt olik sin föregångare. Gemensamt för båda
är dyrkan av o förnuftet och omänskligheten.
En modernism, som vill äga bestånd, må erkänna drifternas makt
men ej deras envälde, må räkna med o förnuftet men ej avstå
förnuftet, släppa in naturen utan att driva ut anden. I människans
natur är vad vi kalla ande en viktig del. Vi kunna avvara själens
odödlighet, men själen kunna vi ej vara utan.
Bättre än dessa allmänna reflexioner torde ett par konkreta
exempel visa, på vad sätt Lundkvists modernism är halv. De äro hämtade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
