Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 2 okt. 1932 - Victor Svanberg: Halvmodernt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536 Victor Svanberg
roade sig att söka skönheten i den döda naturen och att läsa ut
sexuella fantasier på kartan. Känner man hans debaucher i genren,
— Sverge och Norge fick han till ett par hopväxt i evigt samlag —
så är det med trött återseende man läser Lundkvists små försök:
Vi upplever dig som land
och strand och haV, som kosmos.
Dina lår är bevuxna med gyllne gräs,
i dina lemmar upprinner röda källor.
Dina modersbröst är berg,
uppfyllda av flytande guld.
Du är enkel som en handfull mull —
Ja, nog är hon enkel alltid, detta öververkliga fruntimmer. Hon är
så enkel, att man kan undra, om hon egentligen är ett fruntimmer.
Är hon inte snarare ett neutrum? Konkretionen är en lika stor fara
i dikt som abstraktionen. Onatur lurar bak båda.
Det är en dålig kollektivism, som utplånar personligheterna och
det är en förvänd naturdyrkan, som hindrar oss att se människan.
Om Lundkvist vill komma någon vart med erotisk poesi, får han
börja om från början. Bakom en dikt som den om Hildur ligger
säkerligen en intensiv upplevelse och jag tror han skulle kunna
gestalta den konstnärligt, om han kastade undan alla klichéer, både
slitna svenska och nyimporterade utländska, och sökte friska uttryck
för äkta känsla. Låt Greta vara Greta och Anna Anna!
I Atlantvind vänder sig Lundkvist på ett ställe mot vad han menar
vara estetisk efterblivenhet hos vårt lands politiskt radikala. I ett
avseende kan jag ge honom rätt, nämligen däri att man kan träffa
fördomar mot formexperiment sådana som fri vers. Men i det
hela är Lundkvist offer för en synvilla. Han är den efterblivne.
Den ordnade samhörighet, socialismen vill skapa, är modernare än
hans kaotiska allomfamning. Det gäller om hans broderskap som
om hans erotik, att det är i början alltför elementärt, på slutet
alltför "öververkligt" för att passa till mänskligt samliv.
Det låter om inte nytt så i alla fall sympatiskt, när han i
Fälttjänst låter en pacifistisk paroll stiga ur rastande soldaters behagliga
vila i gröngräset:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
