Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 2 okt. 1932 - Alexander Schifrin: Ny stridsställning i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kapitalismen. Överhetsstaten har visat sig vara en form för den tyska
högkapitalismens politiska herravälde. Det socialdemokratiska
ekonomiska programmet är den av positiv socialistisk radikalism fyllda
motpolen mot kabinettet Papens ekonomiska planer. Denna
oförsonliga motsatsställning mellan de kapitalistiska och de socialistiska
principerna måste verka icke endast andligt utan också
organisatoriskt nedbrytande på fascismen. Den hänsynslösa, klassmedvetna
högkapitalismen och den proletära socialismen klämma nu
nationalsocialismen, denna av storborgarnas pengar understödda socialism med
småborgerliga inslag, som i en tång. Fascismen berövas möjligheten
att i valstriden paradera med opposition mot överhetsstaten och med
socialistiska fraser och socialradikal demagogi, emedan den
socialistiska vederläggningen av högkapitalismens ekonomiska program i
massornas medvetande blott kan finna en formulering: statlig och
samhällelig förfoganderätt över produktionskrafterna. Även om en
koalitionsfront mellan nazi och centern skulle bildas med en
socialistisk fraseologi och ett ekonomiskt program i form av en syntes mellan
Feders "brytande av ränteslaveriet" och Dessauers "kooperativa drift"
så söndersmulas denna konfysa bild av den organiserade
arbetarklassens socialistiska uppbyggnadsprogram och skjutes i bakgrunden.
Högern har redan delvis nått sitt mål. Den har trängt
socialdemokratin ut ur staten och skakat den tyska socialpolitikens stolta
byggnad i sina grundvalar. Principiella förändringar i fråga om de
politiska krafternas ställning måste äga rum, två förutsättningar
fyllas, om de förlorade positionerna åter skola kunna erövras:
överhetsstatens sammanbrott och nazis sönderfallande. Ingen kan nu
förutse i vilken form den tyska motrevolutionens likvidering skall äga
rum. Demokratin utsöndrar våldet ur politiken, motrevolutionen
inför det åter. Så mycket kan slås fast att det inte finns någon kris
som vore omöjlig, sedan reaktionen kommit till makten. Ingen
katastrof som man inte skulle kunna släppa lös. I sin kamp mot
demokratin har den framkallat statskrisen. Den lekte med faran av en
rikskris, den lät den politiska striden utmynna i ett inbördeskrig,
den stegrade genom politiskt missbruk den religiösa klyftan ända till
religionskrigets förpostfäktningar. Den har skärpt den ekonomiska
krisen till ett ekonomiskt sönderfallande. Men samtidigt som
motrevolutionen förstörde de arbetande massornas politiska och sociala
existensgrundval har den också uppnått, att dessa massor i sin
försvarskamp sätta sig nya mål före, vilka de i en organisk normal
utveckling icke skulle ha förfäktat. Den tyska kapitalismens särskilda
kris och demokratins sönderfallande har lett till en radikalisering av
den politiska striden också sådan den föres från vänsterhåll.
Reaktionen har förintat många viktiga socialpolitiska framsteg och hotat
andra till dess väsentliga beståndsdelar. Svaret därpå var icke endast
kravet om ett återinförande av vad som socialpolitiskt en gång
vunnits utan också det principiella socialistiska ekonomiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
