Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 2 okt. 1932 - Fakta för talare och debattörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄKTA FÖR TALARE OCH
DEBATTÖRER
Meddelanden från Socialdemokratiska p artistyre Is e?is
informationsavdelning.
Amnestifrågan har redan ventilerats så utförligt i partipressen att
det icke finns mycket att tillägga. En sammanfattning av de viktigaste
fakta och synpunkter, som framkommit under denna debatt, kan
emellertid ha sitt intresse.
Dödsskotten i Ådalen torsdagen den 14 maj 1931 fyllde hela den
svenska arbetarklassen med fasa, och det fanns förvisso inom
socialdemokratin endast en tanke: något sådant får aldrig mer förekomma.
Det kändes förkrossande att detta kunnat inträffa i vårt land, där ar*
betarrörelsen ver;kat i ett halvt sekel utan att något liknande förekommit.
Från dessa utgångspunkter önskade den socialdemokratiska arbetarvärlden,
att Ådalstragedin skulle bringas ur världen, och ett meidel därför såg
man i det senare framförda kravet på amnesti. Men från vårt parti
betonades från början, att räkningen måste göras upp mefd den
kommunistiska våldspropagandan. Vår ståndpunkt i det fallet angavs mycket
klart av nuvarande statsminister^ i ett anförande i andra kammaren
redan dagen efter den hemska tragedin. Han yttrade bl. a.: »Jag vågar
göra gällande, att hela den trafik, som från kommunistiskt håll
bedrives, och hela detta sätt att utnyttja upprörda stämningar gör, att när
man skall söka de ansvariga, man måste ställa komrnutiisterna vid
arbetsgivarnas och strepkbrytartransportörernas sida.»
Rickard Sandler utvecklade liknande synpunkter i Julfacklan 1931,
då han skrev:
»Med fullkomlig klarhet och bestämdhet har arbetarrörelsen att taga
sin ställning: ingen lynchjustis i behandlingen av strej.kbrytare. Icke
den halvhet, som ett förstående fördömande är. Inga kvasifilosofiska
utläggningar om ^klassers olika rättsföreställningar — dem behöver man
icke för att svara ja eller nej på frågan om misshandel av strejkbrytare.
Utan ett -klart besked utan krokar, som ställer våldet utanför de
kampmedel arbetarrörelsen använder — eller tolererar.»
I samma arti,kel anmärkte Sandler: — »Det blir ändå kvar tillräckligt
av våldsmentalitet, som kan ge blodsskörd en gång till, om ej svensk
arbetarklass rycker upp kommunistisk våldspropaganda med rötterna.
Ogräset bort, om åkern i stället skall ge skördar i bröd och kultur!»
Av detta framgår som sagt, att socialdemokraterna ville en
utjämning av Ådalstragedin, men att de samtidigt voro beredda att med all
kraft bekämpa bolsjevikernas våldspropaganda. Kunde man i någon
mån läka de sår, som Ådalstragedin slagit, skulle detta vara till nytta
för ett fortsatt positivt uppbyggande samhällsarbete. Det var denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
