Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 3 dec. 1932 - Sigfrid Hansson: Byggnadsgillena — ett tioårsjubileum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
592 Sigfrid Hansson
relse. Kan därvid icke en för båda parterna acceptabel
överenskommelse vinnas, skall ärendet remitteras till gillets representantskap,
som slutgiltigt avgör detsamma.
Eftersom byggnadsgillet är fackföreningarnas eget företag
förutsättes såsom självklart, att till gillet hörande fackförening eller sådan
förenings medlemmar icke mot gillet vidtaga någon som helst
åtgärd, som kan fördröja, förhindra eller omöjliggöra dess verksamhet.
Experimentet med byggnadsgillena har nu pågått så lång tid och
i en så relativt stor omfattning, att det bör vara möjligt att bilda
sig en uppfattning om deras förtjänster och brister. Vill man lägga
an på att upptäcka de sistnämnda finner man dem kanske
framförallt hos de engelska gillena. Deras start var onekligen mycket
löftesrik och imponerade t. o. m. på en så kritisk publikation som The
New Statesman. Eftersom verksamheten knöts direkt till regeringens
stora bostadsbyggnadsprogram blev den från början mera omfattande
än den annars skulle ha blivit. Men redan efter ett par år befunno
sig dessa gillen i ett sådant trångmål, att man allmänt började räkna
med att experimentet skulle misslyckas. Och slutligen nödgades de,
såsom i det föregående nämnts, avveckla sin rörelse. Nu äro de ett
minne blott. Av allt att döma var det framförallt ekonomiska
svårigheter, som avgjorde deras öde. Detta synes bl. a. ha berott därpå,
att byggnadsarbetarorganisationerna hade varit allt för njugga med
att ställa sina ekonomiska resurser till gillenas förfogande; det stora
flertalet av byggnadsarbetarna torde förresten inte ha omfattat
gillesidén med det intresse, som man hade räknat med. Man hade
försökt genomföra en centralisering av verksamheten, innebärande att
distriktsråden skulle ansvara för de lokala gillenas ekonomiska och
tekniska utrustning, men den centrala ledningen saknade nödig
kompetens och följden blev, att gillena fingo sköta sig själva och ofta
blevo rov för allt annat än lojala anspråk från de hos dem anställda
arbetarnas sida. Gillena skulle ju bl. a. sträva efter att avskaffa
säsongarbetet och tillförsäkra byggnadsarbetarna stadigvarande
inkomst. I sin iver att genomföra denna reform bestämdes att lön
skulle utbetalas även för de timmar, då arbetet icke kunde utföras
pá grund av otjänlig väderlek — ackordssystem fick icke tillämpas
— samt under sjukdom. Arbetarna krävde slutligen, att avskedanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
