Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 3 dec. 1932 - Alva Myrdal: Kollektiv bostadsform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
606 Alva Myrdal
riella kraven på att vara ett inlämningsställe samtidigt med högt
ställda pedagogiska krav på en god uppfostran och psykologiska
krav på en hälsosam social miljö för barnen. — Det ha de
anglosaxiska nursery-schools visat. Deras pionjärarbete har mognat ut
i en serie intressanta erfarenheter, på vilka vi bara ha att bygga
vidare utan farligt experimenterande.
Barnavård och barnuppfostran i en kollektiv barnkammare bli
givetvis dyrare än vad som är vanligt i barnkrubborna. Den blir
däremot icke dyrare än en god hemuppfostran — som vi ju närmast
tänka oss att kunna ersätta — och ändå är det ytterst få hem,
ens där mödrarna äro hemma, som kunna prestera en uppfostran
av den rang, som här skulle ges. Det typiska för
"barnkammar-skolan" som historisk företeelse är nämligen, att den vuxit fram
tillsammans med den nya rörelsen för "mental hygiene", för psykisk
hälsovård. Den står helt under de psykologiska kravens ledning.
Den har utbildat en småbarnspedagogik, som framförallt går ut på
att bevara individens psykiska livskraft, under kontroll av läkare
och barnpsykolog och under daglig ledning av specialutbildad
personal.
Den kollektiva barnuppfostran har ännu fler fördelar, som tala
för att den rentav är att föredraga framför en vanlig
hemuppfostran, om denna nämligen icke sker i den naturliga sociala grupp,
som en stor familj utgör. Barnen bjudas nämligen en social
uppfostran, och åtminstone från 3-årsåldern är det psykologiskt
nödvändigt att barnen ha kamrater. De måste integreras i en naturlig
social miljö, där anpassningen kan få börja tidigt. Vårt moderna
samhälle fordrar en social uppfostran, och den nödtvungna
individualism, som det enda barnet eller barnet i en liten modern familj
uppfostras till, är direkt livsfientlig. Skolan kommer visserligen
sedan och forcerar sin sociala värld på barnen. Övergången är för
abrupt i och för sig — barnkammarskolan skulle mildra den. Skolan
är en stark och sluten värld, som nu tar barnen alltför mycket från
föräldrarna, — vi kunna inte förändra den kanske, men vi kunna göra
barnen mindre värnlösa mot den. Ett barn, som från tidiga år
naturligt anpassat sig att leva i en social miljö och samtidigt ha
familjens privata miljö i så nära kontakt därmed, som kunde ske i
ett barnkollektiv med dess levande samarbete mellan föräldrar och
lärare, skall icke, när det börjar skolan, kritiklöst anamma den
sociala gruppens alla sanktioner, skall icke så räddhågat krypa in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
