Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 31 dec. 1932 - In- och utrikes 31. 12. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke döljas. För ett parti, som till allra största delen levt på sin
utvidgningsförmåga och på ledarens konst att sköta trumman är
givetvis både ett valnederlag och en sprängning en ytterst allvarlig
historia. Komma ljusare tider, bör utsikten till en allvarlig
tillbakagång vara mycket hotande. Såvitt man nu kan bedöma, kan det då
inte gärna bli tal om annat än en åtminstone delvis återgång till de
gamla partilinjerna och en sannolik förstärkning både av de
borgerliga partierna och av arbetarpartierna. Faran är bara, att
kommunisterna såsom de nazi närmast stående komma att få brorslotten
på sin del.
ÄVEN FRANKRIKE HAR UPPLEVT en ministerkris.
Upplevelsen har där inte sensationens doft. Regeringsskiftena komma
tätt. Men man hade onekligen en känsla av att Herriot satt säkrare
i sadeln än fallet varit med en fransk ministär på mången god dag.
Herriot var heller icke förbrukad. Hans ställning är strängt taget
ganska orubbad, såsom framgår därav att den nya ministären
Paul-Boncour karakteriserats som en fortsättning av ministären Herriot.
Den är det också i stor utsträckning, om man ser till
sammansättningen, ty de flesta av Herriots ministrar sitta kvar.
Det var krigsskulderna, som fällde Herriot. En ohelig koalition
mellan högern och vänstern störtade honom. Frankrike kan betala,
därom råder väl näppeligen något tvivel, men det vill inte. Högern
hyser den meningen, att om Tyskland icke betalar skadestånd till
Frankrike, så skall heller icke Frankrike betala sina skulder till
Amerika. Socialisterna voro först och främst rädda för att en
fortsatt betalning skulle kunna medföra ett upprivande av
Lausanneöverenskommelsen. Åtskilliga av de partier, som utgjorde Herriots
regeringsunderlag, stodo ungefär jämnt splittrade och t. o. m. inom hans
eget parti fronderade ett tiotal.
Paul-Boncour är icke belastad med frågan om krigsskulderna.
Men för övrigt har han ärvt Herriots bekymmer. Det aktuellaste är
budgetens balansering. Regelrätt skulle den redan varit klar.
Ministerkrisen har kommit hindrande emellan och den nya regeringen har
tillsvidare nöjt sig med en provisorisk tolvtedel, d. v. s. att skatter
och utgifter skola utgå proportionerligt under en månad liksom
under föregående budgetår. Förfaringssättet är icke nytt för Frankrike,
men efterföljansvärt är det inte. Hur budgeten till slut kan komma
att se ut, vet väl ingen. Socialisterna, vars stöd är nödvändigt, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
