Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 31 dec. 1932 - En teknikers syn på arbetslöshetsfrågan. Av Folke Nordlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och 40 % av utgående löner, torde det avsedda syftet sannolikt nås.
Vi antaga och räkna med 30 % som ett genomsnittligt värde.
Vid kontantunderstödsmetoden äro ju understödssatserna högst
varierande från ort till ort, men vi torde kunna räkna med 50 %
av normala löner. Vid nödhjälpsarbetena torde denna siffra kunna
höjas till minst 80 %.
Härav synes, att den aktiva arbetslöshetspolitiken bör draga knappt
hälften så stora kostnader som den hittills tillämpade passiva. Detta
är naturligtvis en mycket grov uppskattning, men man torde få anse
sannolikt, att kostnaderna i varje fall böra ställa sig väsentligt lägre.
Att de för arbetslöshetens bekämpande av kommuner och stat
anslagna miljonerna genom denna aktiva politik skulle bli avsevärt
bättre utnyttjade i nationalekonomiskt avseende än genom de nu
tillämpade metoderna torde vara fullt klart. De skulle direkt
stimulera produktionen.
Även vid företagspremiemetoden kvarstår emellertid den för
näringslivet tryckande ökning av skatterna, som blir en följd av den
i kristider omfattande arbetslösheten, låt vara att denna skatteökning
blir lägre än med andra metoder. Det blir likafullt en extra
skattebörda, som kommer till under krisen och gör vinstmöjligheterna för
näringslivet lägre än under normala och goda tider. Detta är
givetvis till nackdel för företagsamheten och minskar därigenom antalet
arbetstillfällen. Även om vi bekämpa arbetslösheten medelst
företagspremier, få vi alltså på denna omväg in en negativ faktor, som
motverkar våra avsikter. Det vore naturligtvis synnerligen önskvärt,
om man även kunde få bort denna.
Detta kan endast lyckas med tillhjälp av sådana djupgående
metoder, som ej nöja sig med att avhjälpa de mera omedelbara
verkningarna av arbetslöshetskrisen, utan söka komma åt dess
grundorsak — de häftiga konjunkturväxlingarna. Två sådana metoder
bruka bl. a. anföras i den offentliga diskussionen. De äro båda av
penningpolitisk natur, den ena består i att stimulera bankernas
utlåning till näringslivet med låga räntor, den andra åstadkommer ökad
köpkraft hos allmänheten genom sänkning av skatterna.
Skatteminskningen kompenseras då genom ökning av sedelcirkulationen.
Den senare metoden är den mera omtvistade. Man fruktar, att
sedlarnas värde skall sjunka avsevärt, då de bliva flera, liksom
under krigstiden, och i så fall har man blott ersatt ett ont — ekonomisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
