Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 31 dec. 1932 - Litteratur - Carl Björkman: Borgerlig livssyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur 49
löst bokfö ringsgÖ.ra och kopierijiigsarbete anses som mera förtjänstfullt
och fint.
En senare tids s<vens!ka finansskandaler ha tydligen spelat en viss
roll vid utformningen av förf :s åskådning. Med tydlig hänsyftning på
dessa skriver han bl. a.: »De flesta av de skandaler, vilka bringa borger*
ligheten i vanrykte, komma ju just från kretsar som dessa, där dansen
ikring guldkalven så ofta ingenting annat är än uvertyren till ett
livslångt spel i den moraliska lösaktighetens tjänst. Och så länge dessa1
borgerlighetens marodörer utåt ange tojnen, förstår man mer än väl
om de, som stå utanför borgerskapets häxlinje, ensamma anse sig ha
rätt att vinka med dygderosen i valkiga näven!» i
Man gör dodk samma invändning här som alltid: detta är författarens
uppfattning, men vilken är härvidlag den verkliga borgerliga livssynen?
Om arbetarregeringen föreslår skärpt lagstiftning mot finanshajarna blir
det sannolikt inte de Björkmanska tonerna som komma att prägla
högerpressens kommentarer.
Som avslutning på en tankeräcka om det individuella och det
kollektiva, i vilken han synes överskatta det privatkapitalistiska systemets värde
för den enskildes kultur, skriver förf.: »Vi leva i en tid då allt fler och
fler människor äro villiga att just i mänsklighetens namn offra sig själva
på altarbålet. Men det är ingen orimlig begäran som de offervilligai
ställa, om de önska garantier för att det då, när elden brunnit ner,
verkligen också skall stiga någonting ur bålet. En människa — eller en
mänsklighet åtminstone. Bära inte det att ingenting kommer fram ur
bålet medan sotet och slaggen, askan och de förbrända kolen är allt
som blir kvar på altarstenarna som ett dystert minne av de sista
människorna.» Denna dystra målning kan lämpligen kompletteras med en
erinring om sådana sjukdomsfall där allenast operation medför en chans.
Kanhända betvivlas det att ställningen verkligen är så pass tillspetsad.
Man kan ju då dra en parallell med avrustningsfrågan. Borgerligheten
hyser ingen ängslan för att sabotera det arbete som utföres i syfte att
hejda utvecklingen hän mot ett nytt världskrig. Tanken på ett nytt
sådant med eventuellt följande kulturkatastrof synes man ta med ro.
Huvudsaken är att man räddas från avrustningens faror, och den sociala
revolutionens. (Vilken sistnämnda visserligen mycket sannolikt följer
även ett ärorikt nytt världskrig i spåren.)
Avslutningsvis bör det erkännas att boken f. ö. innehåller en mängd
tänkvärda saker och utmärkta iakttagelser inom sin breda ämneskrets,
De många litterära rubrikerna: En folkfiende, De ringas rikedomar,
Fången Blom, Vid kistan med familjereliker, Crysaites, tyda ju liksom de
många litterära citaten på en viss förkärlek för lesefrüchte men härvidlag
spela de litterära lånen närmast rollen av allmänmänskliga synvinklar,
virka använts för att bringa sammanhang i förf :s egtt rika primärmaterial
ur det samhälleliga nutidslivet. Docfk, allt detta om hederlighet,
humanitet och social rättfärdighetskänsla, författarens hjärtesaker utan tvivel,
komma väl på sin höjd att betraktas med överseende av den borgerliga
pressen — kanhända med tillsats av en till intet förpliktande erkänsla för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
