Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 31 dec. 1932 - Händelser och spörsmål - Statsrevisionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 53
kunna fram läsa det resonemanget, kort uttryckt, att en konstnärligt högre
stående repertoar kan berättiga till större statsunderstöd, medan däremot
en repertoar, som icke nämnvärt avviker från vad som förekommer på
de privatägda teatrarna icke rimligen kan motivera ett understöd av
samma storlek. Men dessutom torde väl också de flesta skattebetalare
vara ense om att kostnaderna för staten, då det gäller
teaterverksamheten, icke få stiga till vilka belopp som helst eller mett andra ord, att
man icke enbart får se till det konstnärliga utan också ha sin
uppmärksamhet riktad på de ekonomiska konsekvenserna, och detta icke minst i
ekonomiska nedgångstider som de nuvarande, då onödiga utgifter
givetvis böra skäras bort. Då teaterns chef utan att avvakta riksdagens
ställningstagande utan redan med anledning av anmärkningens framställande
begärt sitt entledigande, torde detta få anses som en deklaration, att han
icke är mäktig eller också icke villig att ta några ekonomiska hänsyn och
under sådana omständigheter föreligger knappast något annat val än att
söka en ny ledare för verksamheten. Det hade varit önskligt om tillfälle
då oclkså erbjudit sig att reglera åtminstone hans löneförmåner och
måhända odkså en del av de övriga topplöner, so/m nu sägas utbetalas.
Ur ekonomisk synpunkt äro väl kostnaderna för de kungl, teatrarna av
relativt underordnad betydelse. Större besparingar torde kunna göras
på många andra håll. Revisorerna ha i sin berättelse bl. a. pekat på de
till synes onödiga utgifter, som drabba det allmänna i samband med
inköp av bilar för olika myndigheters räkning. Enligt de exempel, som
av revisorerna framdragits, ha kostnaderna för samma märke varit
mycket olika i olika fall. Det råder knappast något tvivel om att en
större centralisering eller i varje fall tillgång till viss expertis vid dylika
inköp skulle kunna medföra avsevärda besparingar. Det gäller nämligen
mycket betydande belopp, i fall man medräknar alla de offentliga
myndigheter, som årligen göra dylika inköp. Kunde man dessutom komma
fram till en viss standardisering, borde detta också kunna medföra en
hel del förenklingar och besparingar. Det är därför att hoppas att detta
revisorernas påpekande kan leda till praktisk påföljd.
Ett annat område, där det också synes föreligga anledning till större
sparsamhet med statsmedlen är i fråga om s. k. vattenavledningsföretag.
Revisorerna framlägga i sin berättelse åtskilliga exempel på att dylika
dragit avsevärt större kostnader än som kostnadsberäkningarna kunna giva
vid handen. Även om dessa exempel delvis äro mycket litet sägande och
till dels kunna sägas vara ganska onödiga, råder átt knappast något
tvivel om att torrrläggning och nyodling i nuvarande tider böra få anstå,
såvida det inte med allra största säkerhet framgår, att den torrlagdal
marken också har ett värde, som klart överstiger kostnaderna. Även
om det kan sägas, att arbete i största möjliga utsträckning bör beredas
de arbetslösa, torde man icke i första hand böra vända sifg till dessa
vattenavledningar, så länge man inte vet mer om det svenska jordbrukets
framtid än vad man för närvarande gör.
I Övrigt ha revisorerna i sin berättelse pekat på åtskilliga
missförhållanden lite här och var inom statsverksamheten. Det rör sig väl i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
