Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 30 jan. 1933 - In- och utrikes 30. 1. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 71
så gjort många gånger förr, kan det icke sägas vara någon metod
att rekommendera. Det goda kunna kanske dock de finansiella
svårigheterna ha med sig, att även Frankrike blir mera villigt att ta
hänsyn till andras ekonomiska besvärligheter.
DEN LJUSNINGEN ÄR NÄMLIGEN STRÄNGT TAGET
den enda, man nu kan skymta, att vissa förutsättningar åtminstone
för förhandlingar om också icke med säkerhet för resultat vid de
stundande ekonomiska konferenserna kunna anses föreligga.
Nödvändigheten av att något göres, borde dock kunna ge anledning till
förhoppning, att också resultat skola uppnås.
Före den fjärde mars lär man docK knappast kunna bilda sig
något bestämt omdöme om möjligheternas vidd. Så länge Hoover
sitter vid makten och den gamla amerikanska kongressen har
avgörandet i sin hand blir ingenting gjort. Om Roosevelt skall visa sig
så tillmötesgående och om han skall få sin kongress med sig, som
man hoppas, är visserligen ovisst med all den förtegenhet, som av
gammal vana visas, men efter allt att döma håller dock en allt större
del av både dem som makten ha och av det amerikanska folket att
komma till insikt om att föga är att vinna på en fortsatt omedgörlig
hållning. Alldeles uteslutet är icke, att Amerikas gäldenärer kunna
motse betydande eftergifter. Frågan är bara vad det kostar.
UNDER DE FÖRBEREDANDE FÖRHANDLINGARNA har
frågan om guldmyntfoten ideligen varit uppe. Att man kräver en
stabilisering av växelkurserna är icke orimligt. Det kan man göra
utan att hylla guldmyntfoten. Att en förutsättning därvidlag, såsom
läget är, är krigsskuldernas nedskrivning, torde man icke kunna
komma ifrån. Beviljas ingen dylik utan att exempelvis England
återgår till guldet, kan väl också den saken diskuteras. Det bör helt
och hållet bero på i vilken form det skall ske. Har man ingenting
bättre att bjuda än den gamla övergivna formen, måste nyttan dock
vara tvivelaktig. Ingen säkerhet för att det skall lyckas att sedan
kvarbliva, vore värre än att icke återvända. Det borde i alla
händelser för vår del knappast behöva komma i fråga att åter knyta an
till guldet utan bestämda garantier för att det framfarna icke skall
upprepas. Även om den fria myntfoten kräver större omsorg, bör
den icke vara omöjlig att sköta och sköta på ett sådant sätt, att det
kan lända landet till övervägande nytta. I varje fall bör icke en
övertro på guldet göra oss blinda för vådor och fördelar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
