Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 30 jan. 1933 - Kapitalbildningens roll i konjunkturförloppet. Av Karl Fredriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 Karl Fredriksson
Nu kan man ju, sett för en viss period, med tillämpning av de
nationalekonomiska läroböckernas resonemang om överproduktionens
orimlighet säga, att det är hipp som happ om det produceras och
vinnes marknad för kapitalvaror eller konsumtionsmogna produkter.
Det är till en viss tid egalt om det är textilmaskiner eller tyg som
produceras och efterfrågas. Man kan under låt oss säga fem år
avväga tillverkningen så, att man under dessa fem år tillverkar så
många maskiner att det, med långsamt växande förbrukning av
textilvaror, fyller behovet av textilmaskiner för femton år framåt.
Man kan fortsätta så ytterligare fem år och fylla behovet av
kapitalvaran textilmaskiner även för den femtonårsperiod, vars första år
börjar först efter tio år. Detta om man teoretiserar i lufttomt rum.
I verkligheten går det inte att i längden hålla en dylik
överproportion i tillverkningen av kapitalvaran textilmaskiner.
Kapitalvaran-produktionsapparaten, det som icke konsumeras utan
som kapitalisten behåller i sin ägo och som ger större och större
avkastning ju mera det växer — det är dess tillväxt kapitalisten
framförallt vill främja. Därför vill han av varje års
produktionsresultat avdela det mesta möjliga till kapitalökning, det minsta
möjliga till konsumtion. Men då han fått sin vilja fram till en viss
gräns finner han — eller snarare: det visar sig fastän kapitalisten
vägrar inse det! — att konsumtionens tillväxt i motsvarande
proportion är ett villkor för att kapitalets tillväxt icke skall förr eller
senare tvingas till avbrott. Redan det enkla bondförståndet säger, att
folk måste få tillfälle att förbruka mera textilvaror om det i
längden skall vara någon mening med de många nya textilmaskinerna,
den ständigt ökade produktionskapaciteten. Men på det örat lyssnar
icke kapitalisten, därför att det kapitalistiska systemets
produktionsmotiv icke är ett samhällets totalintresse, och icke ens ett
kapitalistiskt totalintresse, utan summan av en massa enskilda kapitalisters
korttidsintressen, vilka var för sig stå i motsättning icke blott till
samhällets totalintresse och det kapitalistiska systemets totalintresse,
utan jämväl i motsättning till övriga enskilda kapitalisters
korttidsintresse. (Denna sistnämnda motsättning neutraliseras partiellt
genom truster, karteller ete, men icke i den grad att det upphäver
eller motväger den allmänna motsättning mellan enskilda
kapitalisters intresse, som yttrar sig i konkurrensen om marknaden.)
Det är emellertid en kalamitet som gör, att frågan om
konsumtionens tillväxt gör sig själv påmind, även om kapitalisten aldrig så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
