Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 30 jan. 1933 - Kapitalbildningens roll i konjunkturförloppet. Av Karl Fredriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kapitalbildningens roll i konjunktur forlopp et 85
net, att "mildring av krisens verkningar" — om det verkligen är
fråga om en mildring och icke blott ett stycke illusion! — jämväl
fördröjer det återställande av nytt utgångsläge för ett
konjunkturuppsving, som är krisens egentliga funktion. Man hjälper
bankföretagen för att inte industrierna som bero därav ska tvingas att krascha
och deras arbetare bli arbetslösa. Men samtidigt hjälper man till
att konservera ett visst mått av nominella kapitalvärden med
tillhörande förräntningsanspråk, som skulle reduceras mera effektivt
genom en mindre mjuk rekonstruktion. Man hjälper jordbrukets
företagare med sikte på att avvärja från de många enskilda det
sociala onda, som det onekligen skulle vara, om ett stort antal
jordbrukare måste göra konkurs och drivas från gård och grund. Men
i och med att man förhindrar detta akuta onda, hjälper man till
att konservera den stora skuldbörda eller den överkapitalisering, som
är jordbrukets värsta crux!
Man har i princip att räkna med, att åtgärder för krisens
mildrande samtidigt bli åtgärder för ökning av krisens långvarighet.
Samma gäller även de förment krisbotande åtgärderna som den fria
handeln sökt propagera: "köp i dag!", utspädning av
konsumtionskredit ete. Den tillfälliga lättnaden — i den mån den verkligen
uppnås — får i stort sett betalas genom att depressionen räcker så
mycket längre.
En rationell politik för snabbt övervinnande av krisen vore att
hänsynslöst och på kortast möjliga tid låta företagen pressas till
rekonstruktion — låta det krascha i värsta fall — och begränsa
statens ingrepp till att endast ge direkt hjälp åt personer, i den mån
de under denna rekonstruktion berövas sin försörjning.
En dylik politik skulle emellertid säkert möta motstånd, inte blott
från företagarhåll och jämförliga intressegrupper, utan även från
de arbetargrupper, som genom statens vägran att hjälpa företagen
bleve försatta i svårigheter. Här uppstår en tillfällig gemensam
intressefront mellan företagarna och deras arbetare, som vi väl känna
från den praktiska politiken under senare år.
Det kan också tänkas - - fastän man här kommer tit på mera
osäker mark ■— att den skärpta krisverkan, som skulle bli följden
av en brysk vägran av varje stöd från statens sida, kunde stärka
den allmänna misstron och försvåra den psykologiska
återhämtningen. Detta är som sagt ett antagande. Ibland kan det också
handa, att långvariga och till synes oöverkomliga svårigheter av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
