Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 30 jan. 1933 - Klass och folk. Av Alg. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klass och folk 99
hushåll, världshushåll. Vem är i dag mest beroende av varumarknad,
penningmarknad, konjunktur, det rådande ekonomiska systemet,
industriarbetaren eller bonden? Industriarbetaren får visserligen i
första hand lida följderna när det ekonomiska systemet klickar, men
ganska snart äro svårigheterna även över bonden. Den pågående
krisen har med all önskvärd tydlighet uppvisat hur båda sitta
sprattlande i samma nät. Att den ena produktionsgrenens väl och ve hör
samman med den andra, att inte en del av folkhushållet kan lida
utan att även de andra delarna taga skada, detta är numera så
uppenbart att ingen undgår dess sanning. Från en riktig insikt härom
bör inte steget vara omöjligt till den tanken att man i allas samfällda
intresse måste fram till en samfällighet, en "planhushållning", där
man så långt som är möjligt och nödvändigt kontrollerar, reglerar
och behärskar det hela. Man har ju f. ö. redan tagit de första
stapplande stegen i denna riktning. Spannmålsreglering, mjölkreglering
med åtföljande tvångsorganisation av producenterna visa åtminstone
att bondeklassen inte rädes för samhälleliga ingreppi i sin näring.
Tvärtom ha ju dessa åtgärder vidtagits under kraftig påblåsning
från böndernas sida. Det kan inte falla någon socialdemokrat in att
beteckna vad som här skett såsom steg i socialistisk riktning. De
flesta åtgärderna ha som bekant vidtagits under
socialdemokraternas opposition. Men den goda saken borde väl dessa experiment ha
med sig, att man alltmer får upp ögonen för helheten, där man förr
endast såg den egna stugknuten.
Bondeklassens nya ställning i folkhushållet har i många
avseenden kringskurit dess gamla frihet och självständighet. Bonden är
visserligen alltjämt en företagare i smått. Han är i viss utsträckning
herre över sitt arbete och ägare av sina produktionsmedel, vilket
industriarbetaren inte är. Bonden kan tämligen oberoende bearbeta sin
jord och sköta sin ladugård. Och de produkter han avvinner dem
äro i hög grad ett resultat av hans personliga duglighet, omtanke och
arbete. Men hans produkter gå numera nästan oavkortade till
av-salu. Bonden är därmed fullständigt i marknadens våld och de priser
han får, bestämmas till mycket stor del av faktorer över vilka
bonden har litet eller intet inflytande. I frågan om lönen för mödan
står bonden ofta sämre till än industriarbetaren, men han ökar sina
chanser i samma mån han beträder samma vägar som den senare,
alltså: sammanhållning, organisation, planmässighet, d. v. s. vägar
som socialisterna rekommendera. Det vore mycket orimligt att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
