Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 30 jan. 1933 - Den röda armén. Av Walter Sjölin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 Walter. Sjölin
visning- 430-—580 timmar. Härtill komma 3-—4 månaders, övningar
i trupp. Studenterna vid arbetarfakulteter och eleverna vid högre
läroverk fullgöra ett års aktiv tjänst och tilldelas sedan reserven
efter genomgången prövning. Reserven får ännu ett tillskott av
befälhavare från kaderarmén. Den aktiva åldersgränsen for
befälhavare inom denna armé är satt synnerligen låg och utgör för
kompanibefälhavare 40, regementsbefälhavare 45 och divisionsbefälhavare
50 år. Efter fullgjord tjänst övergå dessa till territorialarmén och
förrätta tjänst i mån av behov.
Bredvid ledarna och befälhavarna i den röda armén står en
kommissarie. Till en början måste Sovjet, som förut nämnts, anförtro
sin armé i händerna på specialister, men då man icke trodde dessa
mera än jämt, satte man en representant vid specialistens sida:
Kommissarien. Sovjet vann en del på denna anordning, dels blev
övervakningen effektiv och dels bibringades kommissarien genom sitt
dagliga umgänge med militära ting en viss erfarenhet. Så har en
del av Sovjets mera framstående militära män från början varit
kommissarier, som efter att ha genomgått krigsakademin kvalificerat
sig för höga poster. Kommissariernas uppgifter ha under årens
lopp förändrats. "Specialisterna" omfatta i närvarande stund
endast omkring 6 % av hela befälhavarkåren, av 100 befälhavare
tillhöra 57 partiet och 97 % av alla divisions-, regements- och
bataljonsbefälhavarna ha deltagit i borgarkriget, varför övervakning icke
längre är av nöden påkallad, utan kommissarien får helt ägna sig
åt det politiska arbetet: ledandet av soldaternas politiska fostran.
Varje enskild värnpliktskrets lyder under kretsens revolutionära
krigsråd, i vars spets överbefälhavaren för kretsens trupper står,
och kretsråden lyda under statsförbundets högsta krigsråd. Detta
högsta krigsråd är alltså den röda arméns huvud och utnämnes av
centrala, verkställande utskottet.
Högsta krigsrådets ordförande, som samtidigt är folkkommissarie
för hären och flottan, är för närvarande K. E. Voroschilov. Vid
sin sida har han J. B. Gamarnik, M. N. Tuschatschevski och S. S.
Kamenev. Voroschilov och Gamarnik tillhöra de gamla
revolutionärerna. Tuschatschevski däremot härstammar från en adlig
storgodsägarfamilj och tillhörde på sin tid kejserliga gardesregementet
i Semenov. 1917 trädde han i bolsjevikernas tjänst och utmärkte
sig under borgarkriget som arméförare. Även S. S. Kamenev är
före detta kejserlig officer. Redan vid den gamla
generalstabsakademin väckte han uppmärksamhet på grund av sin stora intelligens
och han anses nu vara en av Sovjets dugligaste och mest
framstående specialister. 1918 blev han överbefälhavare för Sovjets armé,
på vilken post han kvarstod till 1924. Då armén reorganiserades
utnämndes han efter vartannat till inspektör, generalstabschef och till
slut till chef för huvudförvaltningen. 1927 utnämndes han till vice
ordförande i högsta krigsrådet. Han är medlem av partiet och
statsförbundets centrala verkställande utskott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
